Om att..

...sitta i pottan med bajs upp till öronen.

Ja så känns det just nu. Och inte för att klaga, jag är ju nöjd med att jag åtminstonde har ett jobb. Men nu är det tufft. det går i 180, alla tjatar om att jag ska gasa, inget är bra nog, jag är inte snabb nog, har inte rätt svar...inte tillräckligt bra helt enkelt. Jag är långt från ensam att känna så här men det är skrämmande. Många bra på mitt arbete som är på väg in i den berömda väggen men fortsatt detta ständiga tjat. Gasa, gasa...BROMSA....fan vad långsam du är.

Idag tröttnade jag och sa vid slutet av ett möte (med nära kollegor som jag litar på) att "nä..nu ska jag tillbaka ner till mig och leka med tuttarna". Vi kan väl säga att jag fick fyra par stora ögon vända mot mig och sedan brast dem ut i skratt...tror att det behövdes!

Men nu kör vi för fan...det är en liten bit kvar till väggen och jag har klätterutrustning med mig i bagaget.

Men så får jag komma hem till världens underbaraste katt som kämpar järnet för att smälta mitt kalla hjärta, vi kan väl sägas att han lyckas.