Vilken dag

Var ska jag börja? Vi kan börja med att nu får ni faktiskt se till att vara lite fler som läser den här underbara bloggen. Jag har med fasa tittat på hur mina läsarsiffor gradvis minskar. Nu får det bli en mobil med internet så att jag kan uppdatera under dagarna för detta håller inte. Om ni visste hur mycket snaskigheter ni går miste om för att jag inte orkar skiva sjuk långa inlägg varje dag...My GOD.

Hur som helst. Som ni vet har jag varnat för extremt väder dem här dagarna. Massiva möten och med hög potential att allt kraschlandar.

Tur att jag finns!

Ok nu kör vi ett mastododont inlägg.

Dagen börjar med att en uppdragsgivare skulle komma på uppföljningsmöte. Mötet börjar 08.00 och måste avslutas 15.00 på sekunden för då kommer nästa uppdragsgivare. Välplanerat eller hur?! Nej det var det inte men så var det inte jag som planerade det heller utan högsta hönset och vad gör man?! Jo man fixar.

Som en kollega till mig uttrycker det "fittan fixar allt". Och den här fittan fixade ta míg fan allt idag.

06.50 är jag på jobbet och kollar av läget och planerar för dagen. Jag har full kolla och vet vad som ska göras, när och hur. 07.20 stiger första kollegan in och kollar läget men hjälper för all del inte till med dem sista finjusteringarna. 07.50 vrålar sagda kollega till mig "Har du inte bokat konf. salen??!" Inom mig säger en röst "Har inte du? Det var ju du som bokade med första uppdragsgivaren?!"

Naturligtvis säger jag inte detta högt utan säger oförstående nej. "Då får väl jag springa iväg och rädda dagen" säger hon och stormar iväg. Som om det hela var mitt fel.

Ok. Vi går tillbaka ca 3 veckor i tiden....Det är nämligen då jag ens får veta att uppdragsgivare nr 1 ska komma. Hon har pratat med dom i telefon och via e-post....Men jag ska göra bokningen?! Jag har bokat in uppdragsgivare nr 2....Allt var fixat. Märkligt?!
Under de senaste 3 veckorna har jag, av någon konstig anledning, jobbat röven (den är stor vill jag lova) av mig för något som hon borde ha ordnat med en gång. Jag har meddelat säkerhetsreceptionen, jag har bokat lunch och fjäskat för människor så att sakere ska gå i lås vid rätt tidpunkt, jag har sett till att alla vårdplaner är utskrivna och alla 7000 andra saker som ska ordnas är ordnade.

Ändå har hon suttit och nästan gråtit och sagt att hon har sååååå mycket och att hon inte hinner med något?! Hur är det möjligt? Vi har lika mycket att göra, lika svåra ärenden och ändå är det jag som hinner men inte hon?! Why?

Så åter till idag. Hon rusar iväg och lämnar mig återigen med allt som ska fixas. Inget fika är bokat, kopior som måste göras...you name it. Men I fix och när jag kommer iväg till konf. rummet så är vi i fas. Förutom fikat.

Så börjar vi mötet och det fortlöper relativt smidigt. Mitt i en uppföljning lutar hon sig mot mig och säger "ska vi inte ta fram fikat?" varpå jag svarar "jo men vi låter dem prata klart om det här så tar vi det i skarven till nästa patient". Hon måste ha hört "snälla res dig upp nu och få mig att se ut som en idiot och stör mötet" för det var vad hon gjorde.

Och så här bara fortlöpte det. Till slut fick jag avlösning och då var jag så arg att jag kunde skrika vilket jag också gjorde med några väl utvalda personer.

Då kommer vi till det konstiga för dagen. Någon uppfattade slutet på min harang "...och jag har inte ens någon jävla choklad kvar..." Så när jag kom tillbaka efter lunchen så låg det 2 (!) chokladkakor, 70 och 86 %, på min arbetsstol.

Men ingen vill kännas vid att det är dem som har lagt dem där. Så nu har jag ett mysterium att lösa OCH känner mig som värsta häxan för att jag överreagerade. Fan, aldrig kommer man med röven om rätt sida linjen.

Jag kan se hur det har sett ut. Jag har stått och vrålat, med håret spretandes åt alla håll. Nä det kan inte ha varit en vacker syn.

Slutligen så skulle vi vidare till möte nr 2 och då säger hon till mig "har du kollat om dem har kommit ännu?"...Och då skulle jag ha sagt "Har DU?". Det positiva var dock att hon sa att jag kunde gå och inte sitta med på hennes möten...även om hon sa det snorkigt som fan. Jag slapp iallafall komma hem vid 19.00 och det uppskattar jag.

Imorgon är det samma sak...Men då är det åtminstonde fredag och jag slipper fundera på det här under några dagar.

Och allvarligt....nu får ni höja mitt ego lite för nu är det typ bara 2 pers som läser den här bloggen....Var är ni? *snyft*