3 veckor..

Jag har visserligen kommit i mina normala byxor i 2 veckor nu..tänkte att ni ville se?! Bildbevis liksom..så att ni tror mig.

För 3 veckor sedan kom hon...var tog tiden vägen?

Om föräldraskap...

Jag älskar min dotter över allt annat. Det är bara så. Men med föräldraskap kommer ansvar och framför allt ett tvång att fatta beslut. Beslut som kan vara svåra att ta men det finns ingen annan som kan göra det.

Var det så för mina föräldrar också. För jag har, tills nyligen, tänkt att mamma alltid har varit mamma och fattat bra beslut, eller ja..bra o bra men iallafall. Nu är jag där själv och är ytterst fundersam. Var är lugnet? Tryggheten? Kunskapen? Jag har ju panik jämt. Gah liksom. Det hänger ju på mig, o sambon. Så omställning, minst sagt.

Så idag fick jag fatta typ 70 sådana beslut. Ett av dem var hur jag skulle rensa näsan på lilla flingan. Så då införskaffades en så kallad nässug.

Det var varken omtyckt av dotter eller mor kan jag säga. Hon gallskrek och jag klöktes. Men...vi överlevde det också.

Således har vi överlevt kräks, kissfontän, bajskaskad och nu då utsugning av snor... Ja..

Jo..

Hör o häpna så överlevde vi båda två den första dagen. Tänk.

Nu ligger hon här och toksover i min famn. Drömmer bergis om tuttar fulla med mjölk som man inte behöver bråka med..fri tillgång liksom..

På tal om bröst. Det där nya programmet på 3:an...kändisar som ska tävla i simhopp...Verkligen? Verkligen? Vem var hög på arbetet den dagen som de knäckte den idén?
Fast jag kommer säkert fastna och inte kunna sluta titta. Som på alla program om hemmafruar som jag inte kan låta bli. Det finns väldigt många hemmafruar...och de har verkligen problem. Jag menar dricka rött vin eller vitt...decisions, decisions..Intressant ur ett sociologiskt perspektiv..hade varit kul att genomföra ett experiment.. I'm just saying...

Oj..

Första dagen helt ensamma utan sambon...

Oj så många "tänk om" som dök upp i mitt huvud när han körde iväg...

Men det ska nog gå bra...bara lite nervöst som sagt..har ju aldrig gjort det här innan.

Good enough är mitt nya motto...ska bara fatta det också.

Hmm..

Tog visst fel på dag igår...illa. Inte igår som liten föddes juh..det var ju i förrgår...

Amningshjärna...

För 2 veckor sedan...

Vid den här tiden kämpade jag för fullt med att föda fram världens finaste lilla flicka. Tänk att det redan har gått 2 veckor. Snart tar hon studenten och kan inte komma bort från mig fort nog...suck..

Vi har kämpat med amningen, blöjbyten, kräks, bajs, magont och bara otröstlig ledsenhet (både från mamma o barn). Vi har konstaterat att höger bröst behöver vila eftersom jag har väldigt ont...så då har jag börjat pumpa. Världens roligaste sysselsättning, not.

Idag har jag: bytt blöja, ammat, bytt blöja, kastat i mig frukost, ammat, varit på toa, borstat tänderna, pumpat, ammat, varit muttrig på sambon, ammat, bytt blöja, ammat, pumpat...

Det är inte så omväxlande men mysigt. Dessutom uppskattar jag de få sekunder jag får när hon sover. Fast då brukar jag sitta o titta på henne istället för att exempelvis ta en dusch..borde kanske bli lite mer strukturerad. Kanske.

En nybliven mammas bekännelser

Det är inte helt enkelt det där med att få barn. Inte nog med den fysiska påfrestningen det innebär att bära och föda barn. Hormonerna som rusar runt i kroppen före och efter förlossningen. Dels den mentala omställningen av att bli tre i familjen men framför allt det enorma ansvaret som medföljer.

De första dagarna var därför lika fyllda med lycka och enorm kärlek men även mycket tårar och en enorm oro och rädsla över att göra fel. Som exempelvis när jag en sömnlös natt vyssade lilla bus hårt. Och hon gick från vrål-apa till slapp, knäpptyst och toksovandes på en mikrosekund. Jag var helt övertygad om att jag hade tagit ihjäl henne eller minst gett henne en hjärnskada. Då är det tur att man har fantastiska vänner som bekräftar en. För sambons lugnande ord hjälpte inte. På tal om sambon så har han varit en klippa. Så himla omtänksam och har passat upp hela tiden. Alltid haft en öppen famn när tårarna har kommit men även med ett och annat skratt redo. Jag hade inte orkat det här utan honom. Tur att jag slipper. Han hade det nog inte så lätt under förlossningen heller. Stackarn. Och förlossningen ja, den kan vi prata om en annan dag. Men personalen var fantastisk!

Men det har också funnits stunder av enorm lycka, så att tårarna har sprutat åt alla håll. Som när hon ler. Det är världens vackraste leende, jag blir tårögd av att tänka på det. Eller när hon är vaken och nöjd och bara tittar sig nyfiket omkring. Då ser hon lite ut som en rumpnisse. Underbar.

Det är först nu efter nästan en vecka som jag har börjat landa.

Till alla mina fina vänner som smsat och frågat hur vi mår. Tack! Jag har verkligen inte glömt bort er och jag läser alla sms. Jag har bara inte orkat svara. Det kommer förändras! Snart kommer ni att översköljas av berättelser om bajs, kräks och allt annat.

Ja, jag kommer att bli en sån mamma för hon är den finaste. Vår lilla busflinga.

Nu är hon här..

Världens finaste lilla flicka! Så söt så att jag gråter varje gång jag tittar på henne. Spelar ingen roll vad andra tycker. Hon är den finaste!

Med buller och bång tittade hon ut i tisdags. Tre timmar tog det, lite för fort för min del men nu är hon här. Saknar hennes sparkar i magen ibland. Men nu får jag hålla henne! Underbart!

Superman..

Is it a bird?
Is it a plane...?
No..it's..

Figaro

Babyfilt..

För några år sedan köpte jag en babyfilt som jag tänkte ge till en väninna. Men kom på att det fanns andra saker att ge, så jag la ner den idén. Hur som helst hittade jag filten när jag gick genom min låda med broderiprojekt. Så nu har det varit ett par svettiga månader att hinna färdigt innan lilla bus tittar ut.

Perfekt projekt för uttråkad gravid kvinna. Jag ska bara sy fast en baksida som döljer stygnen sen är jag helt färdig. Men busfröet kan titta ut nu utan problem för filten är KLAR!

Yey!

Om jag...

Var katt och inte höggravid skulle jag också ligga så här. Det ser så himla nice ut..

Fortfarande..

Föräldrarledig och lite uttråkad..

Sen service-killen var här har jag nu hunnit: fixa nytt urinprov på Norris, mailat nybliven mamma och gratulerat henne, suttit o hållit i urinprovsröret på väg till veterinären, instruerat veterinären väldigt tydligt vad som skulle göras med urinprovet (eftersom de lyckades slarva bort förra provet), åka till babyproffsen för att köpa insats till barnvagnen, lyckades köpa insatsen till 75% av ordinarie pris, blev lycklig och köpte massa annat, till Kappahl och köpt söta grejer till bebis, lunch med sambon, tillbaka hem, monterat vagn och bebisskydd, bakat muffins, kelat med katterna, tjafsat med sambon, pratat med veterinären och kissat ungefär 70 000 ggr.

Jo just det, Kaninmamman tittade också förbi. Nu ska jag äta muffins.

Jag tror att jag får träna på att vara ledig.

Vad gör ni då?

Bak nr 2

Vissa gravida kvinnor får cravings...Jag får en oemotståndlig lust att baka...

Vad betyder det?

Sambon är nöjd iallafall.

Föräldrarledig...

Och redan lite uttråkad...Men jag har hunnit med en del sedan jag gick upp vid 7 (ja jag tog sovmorgon). Jag har: gosat med katterna, ätit frukost, bakat tekakor, väckt en ovillig sambo, städat lite, fått sambon att städa lite o fixa kattlådorna, charmat ventilations service så att de kommer o fixar vår ventilation och läst tidningen.

Vad gör ni då?