Haha..

Men jag har den andra katten och han är minst lika mysig..HA sug på den gubbstrutt!

In the doghouse..

Jag är arg på sambon...varför jag har slängt ut honom ur huset. Men han ser inte ut att må så dåligt...gubbe...Tagit katten som gisslan har han gjort också..Han ska ju sitta där och fundera på hur han ska ta sig in i huset igen. Exempelvis genom den öppna, olåsta dörren. Men så har han ju druckit en öl..juh..

Sambon fyller år..

Tror ni han blir glad?

Inte mitt fel..

Nått fel globlat läser jag nu på Bloggers hemsida. Många mycket oroliga bloggare som ojar sig...de flesta med flera (?!) bloggar. Jag ska inte sälla mig till den skaran utan ta det med ro...Därför kanske det blir lite tyst här ett tag tills problemet är löst. Men glöm inte att titta in ibland för man vet aldrig när det dyker upp nya inlägg...

Strul

Nu tror ni att jag inte har gjort några inlägg på flera dagar. Det ser ju onekligen ut så. Men faktum är att jag har gjort mängder MEN det strular väldigt mycket med min mobil just nu. Så ni har inte fått se alla roliga upptåg jag har hittat på de senaste dagarna. Är detta ett straff från någon gud månne? För att jag har slarvat med motionen den senaste tiden...

Den enes tvätt...

Är den andres sovplats...det ser förbannat mysigt ut..Men han vill inte ha mig där...

Kattskrälle..

Då var morgontidningen färdigläst då då...

Jävla katt...och så är han så mysig så jag kan inte flytta på honom.

Dagens..

Resultat av gemensam bakningssamarbete med sambon...Väry nice!

Välkomna!

Katt..

Han är lite varm min kisse...Då kan man hitta honom i olika ställningar här o var i huset o utomhus. Buskarna i trädgården är hans absoluta favorit..

Hmm..

Jag undrar vilken kattgud han tillber min lilla katt.

Låt-mig-sova-ifred-guden, kanske?

Semester...

Det är very nice att ligga på sin altan och titta upp på den blå, blå, himlen och inte ha några måsten alls.

Very nice faktiskt!

Kattskrälle..

Han gör det bara för att jävlas...jag vet det. Ligga där och vara supermysig...och så får man inte mysa med honom...alls. Ne för då blir kissen sur och går..

*Fnys*

Äntligen...

På väg till våra underbara vänner som tidigare i år flyttade till Långtbortistan.

Nu har jag ungefär 9-10 underbara timmar att se fram emot med sambon i bilen. Vi som brukar funkar i fem minuter när han kör mig till jobbet.

Jag är redan lite trött på honom...

Sambon...

Jag älskar honom över allt annat men ibland...ibland undrar jag om alla hästar är i stallet.

Som när han lägger sina smutsiga strumpor ovanpå tvättkorgen istället för i. Å andra sidan får jag väl vara glad för att han hittade tvättkorgen alls?!

Figaro

Hmm...nä det är inte en peruk....
Figaro fäller bara lite...typ..

Kissen..

Katterna har legat nära mig hela tiden. Norris satt bredvid mig när jag kräktes. Han såg fundersam ut. Och sen ligga nära utan att röra mig..mysigt.

Njursten...

Jaha kära vänner. Nu var det ett tag sedan jag skrev. Därför får ni nu ett låångt inlägg. Är ni trötta så kanske ni ska vänta med att läsa...det är långt nämligen ;)

Så som ni ser på bilden är det min arm och den ser inte ut som vanligt. Men nej, jag har inte börjat knarka. Även fast förnekelse väl är det första tecknet?!

Hur som helst så vet ni att jag har mått lite si och så den senaste tiden. Migrän och en stökig mage. Det har varit minst sagt jobbigt. Inte många friska dagar på sistone.

I tisdags åkte jag till arbetet som vanligt men hade lite ont i magen. Men van som jag är så jag tänkte att det går över. Men så fasen heller. Det blev bara värre och värre. Till sist fick jag, återigen, spurta till toaletten för att kräkas. För andra gången på mindre än en vecka. Och ringa sambon som fick hämta mig. Och så hem och kräkas och skrika av smärta på badrumsgolvet och kräkas och..ja ni förstår nog. Det låter nog som om jag överdriver....

Jag önskar att jag överdriver....det gör jag tyvärr inte. Sambon var, stackaren, utom sig och visste inte vad han skulle göra. Han försökte få mig att äta o dricka lite men jag fick inte behålla något. Till sist ringde han till sjukvårdsupplysningen. De var övertygade om att jag hade blivit magsjuk. Jag försökte förklara att jag kräktes av smärtan i sidan av magen. Men nej "du är nog magsjuk". Ibland får man bara inget gehör helt enkelt.

Sambon valde att ringa till vårdcentralen. Som tyckte att jag skulle komma in på deras drop-in tid varpå jag vrålade från badrumsgolvet att det "finns inte en chans i helvetet att jag sitter hos er i flera timmar och väntar".

Tänk, då fanns det ju en tid till en läkare...13.30...vi ringde 10.30. Så mer kräkas och ligga och vrida mig i smärtor. Och så den jävlahelvetes resan till vårdcentralen. Jag vet att han inte gjorde det med vilje men jag tror att sambon hittade alla gropar i hela världen att köra ner i. Plus att de höll på med vägarbete...

På vårdcentralen var läkaren lite sen, varför jag hann kräkas två gånger till innan jag fick träffa henne. Typiskt nog sprang jag också på en vän där...stackars henne för jag var inte så mycket att hänga i julgranen just då.

Så prover, kräkas två gånger till, läkaren skulle klämma och känna lite mer. Och sedan hem med förmaningen att försöka äta och dricka...

Så hem igen på den jävlahelvetes vägen. Och kräkas och försöka hitta en skonsam ställning...det gick inte. Till sist, vid 21.30 så stoppade sambon in mig i bilen och tog mig till akuten. Mer prover, mer kräkas, mer undersökningar...

Slutligen kom de fram till att det mig var njursten och gav mig smärtstillande och sen var jag i himlen. Äntligen slippa att ha ont. Så hem igen vid 02.30 och äntligen sova.

Stackars sambon var med hela tiden. Höll min hand och lovade mig att det skulle bli bra.

Och det blev det...bara för att bli sämre igen. Inte lika illa som i förrgår. Dock väldigt illa.

Imorgon är det röntgen sen får vi se vad som hander med eventuell behandling. Stenen är inte ute ännu iallafall...urk..

Udda katt..

Norris har ju försökt blidka mig och sambon med olika små offer. Det har mest varit möss men även en pinne och en kotte.

Så idag var det dags igen. Vi hade ju inte hörsammat att han var hungrig. Och smart kisse tar ju då saken i egna tassar.

Och letade upp en skorpa någonstans. Var han hittade den vet jag inte, vi äter väldigt sällan skorpor. Så nä den här hittade han någon annanstans.

Katt.

Mycket mysig katt..

Han kom och gosade lite med oss och blev sedan trött. Och la sig...med kudden under huvudet och med husses fot som trampdyna...

Very nice!

Då så...

Då har jag kräkts på jobbet. Härligt....

Sen fick sambon komma o hämta mig så jag fick kräkas lite hemma också. Och sedan sova lite...

Migrän...underbart! Dagens mest spännande upplevelse var när jag sätt med en patient och höger-armen domnade av. Så att det kändes som om en alien skrev. Jag kunde nämligen inte se pennan eller känna att jag höll i den.

Nice! Not!

Nu är det bara en vecka kvar till semestern. Inte en dag för tidigt.

Knas på bussen..

Istället för att säga God morgon till busschauffören idag så jag Tack.

Va fan? Vad hände där?

Så får jag väl passa på o be om ursäkt för min frånvaro. Jag har varit sjuk och vi har mycket med målningen av huset. Dåliga ursäkter men iallafall.