Idag har jag kraschlandat fullständigt. Det känns inte bra med någonting och allt jag vill göra är att äta mina non stop och inte komma fram från under min sten.
Det är så svårt när man känner sig osynlig och när man inte kan lite på någon överhuvudtaget. Nu pratar jag inte i mitt privatliv utan på mitt arbete. Det känns trist att behöva säga det men jag känner mig så sjukt ensam så att jag vet inte var jag ska vända röven härnäst. Jo jag har arbetskamrater jag kan prata ytligt med men jag behöver mer än att snacka om vädret, helgen och eventuell träning. Och visserligen har jag några som jag kan ventilera lite djupare med men...nä dem har sina problem.
Men nej inte deppa ihop...inte tycka synd om...Jag kommer igen...snart.
Inga 6 km idag men dock träning i 45 minuter. Och imorgon är det fredag och det ska bli så sjukt skönt.
Avundsjuk på väninnan som är i USA...jag vill också!
Och grattis till Kaninmamman som fyller år!
Nu ska jag äta non stop och kela med mina djur...ja sambon är inräknad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar