Hallå?

Det ser nästan ut som att Norris försöker lyssna efter bebisen. Han ligger iallafall och spinner vilket resulterar i att bebisen sparkar en massa.

Jag tror att de kommer att gilla varandra när de får träffas ;)

Mattes mysisar

Sambon vågar inte vara i närheten av mig men katterna har inga problem med det. Så nu har de lagt sig på min tänkta viloplats. Kanske tur det för hade jag legat där hade jag aldrig hunnit till toaletten.

Jag tycker faktiskt lite synd om mig. Varför kunde inte sambon bli sjuk? Jag är ju redan gravid, har haft njursten och gjort glykostestet. Var är rättvisan? Fast jag vill inte att han ska bli sjuk...så jag tar väl hand om det..också ;)

Jahapp..

Då kör vi lite magsjuka dådå. Mycket trevligt...verkligen..

Dum i huvudet...

Det är lite mycket nu. Nästan så att jag inte vill berätta..men jag bjuder ju gärna på mig själv.

Nyss sätt jag och läste recept på bröd. Där fanns bland annat recept på mjukt tunnbröd.

Sambon tittade på min fundersamma min.

S: Vad tänker du på?
J: Jag försöker komma på om receptet är för mjuka eller hårda tunnbröd.
S:......Tja....det står ju här....Mjuka..

Jag tittade förvirrat på honom. Tänk, det brukar ju vara han som gör sant där. Detta följdes av ett gememsamt asgarv så att bebisen skakades om rejält.

Som sagt, jag bjuder på mig själv.

Förresten...

Ni som redan har barn glömde visst nämna att det där med glykosbelastningen inte alls är så trevligt. Inte alls faktiskt. Inte! Jag mår fortfarande illa men det gick bra. Men fy faen det gör jag inte om. Då får de nog binda fast mig och tvinga ner det i halsen på mig. URK!

Med tanke på allt man går igenom som gravid så tycker jag att det faktiskt borde vara pappan till barnet som tvingades i den där drycken. Sambon vill ju vara lite mer delaktig...juh.
De kunde väl åtminstone tvingas dricka det ur ett sympati-syfte?! Vavava?!

Miiin....

Katter gillar ju lådor. Gärna lådor som är för små, gärna flera storlekar för små. Så därför var det inte konstigt att Norris blev synnerligen nöjd när han hittade en liten låda på golvet, bredvid den stora, vanliga och tråkiga lådan.

Mycket nöjd och mycket spinnande kisse blev buren runt i huset av husse. Mys!

Kan du vissla...

Det senaste partytricket är att vissla med naveln. Något som alla gravida säkert kan göra vid slutet av graviditeten. Alltså inte faktiskt vissla men man kan liksom spänna magen och slappna av så att naveln bildar en liten mun...själva visslandet får man ju stå för själv på det vanliga sättet.

Kom hem till oss så ska jag visa er ;)

Hrm...

Det lilla barnet i magen tar ju lite plats...

Så nu börjar min navel att förvandlas från en ini till en outi....

Hmm..

Att vara sist kvar på arbetet har Sina fördelar. Man kan ju surfa utan att någon ser en. Men att stänga dörren till toaletten är väl fortfarande en god idé? Kanske?!

Blä..

Jobba sent på en fredag...inte min kopp med te. Jag vill hem..nuuuu..

Hmm..

Vad säger ni dags och tanka? Jag har en distinkt känsla av att jag har varit med om detta förut...Men i den andra bilen och den gör ingen nedräkning utan där får man chansa.. I den nya blir man nervös eftersom den väldigt snabbt räknar ner till en.. :)

Ullared...

Behöver jag säga mer?

Ny bil, nytt dragläge

Sambon och jag har köpt ny bil. Den är fin må ni tro. Men fasen heller att jag har hunnit starta i backe så att jag har lärt mig var dragläget sitter. Så idag när jag skulle underlätta för mig själv och slippa alla äckliga människor på bussen, så tog jag alltså bilen. Och det gick bra. Tills jag kom till de sista 10 meterna innan jag skulle parkera. Då hamnade jag i en backe och det var en kvinna som skulle över på övergångsställe. Så jag stannade, som man gör. Sen höll jag på att aldrig komma därifrån igen. Det var inte 10 ggr men kändes som om jag fick göra om det 10 ggr. Det kom bilar från alla håll eftersom det var en fyrvägskorsning. Och naturligtvis undrade de vad jag höll på med. Det hade jag också gjort men jag hade inte gjort en idiotomkörning som gubben i Volvo gjorde. Han fick en menande gest...if you know what I mean. Nåja, eloge till mig för att jag faktiskt tog det lugnt och inte stressade upp mig utan löste problemet även om det tog sin lilla stund. Och några lameller... När jag sedan hade parkerat så kom det en ambulans med blåljus förbi samma plats där jag nyss satt fast....ipp...då hade jag fått panik! Sen hade kärringen i den yttepyttelilla bilen som parkerade bredvid mig mage att tycka att jag hade parkerat snett. När det faktiskt är hon som stod snett som en.. jag vet inte vad. Men hon hade nog lite svårt att komma ut ur sin bil med magen...och nej hon var inte gravid för då är hon den äldsta kvinnan i världen som är det. Inte mitt problem..jag hade gott om plats att ta mig ur och i bilen för den delen. Nu får vi se om jag kommer hem...

Nedräkning

En väninna har gjort en digital nedräkning på internet till mig, som jag tittar på ibland. Enligt den så är det nu bara 95 dagar kvar till Stampe tittar ut.

Men det är ju ingen tid alls!!! Undrar om den lilla vännen vet om det. Förmodligen. Snart kommer hon eller han komma ut i världen till en illvrålande mamma och antingen avsvimmad pappa, för att jag har klubbat honom förmodligen, eller så storgråter han.

Stackars barn...hur ska detta sluta.

Revansch

Ni minns barnvagnen som gick förlorad? Problem solved.

Igår var sambon och jag och tittade på en nästan ny vagn. Panikig som jag var för att förlora även den så sa jag, trots att jag hade tänkt att vi skulle tänka lite först, att den ville vi ha. Så det blev en deal där och då. Jag lyckades dessutom pruta ner priset lite. Så nu har vi en nästan ny vagn till halva priset. Mycket nöjd.

Nu ska jag bara sluta noja och verkligen tro att hon inte säljer till någon annan innan helgen. Håll tummarna!

Hmm..

Man vet att det är dags att kolla till musfällorna lite, bara aningens, oftare när man hittar ett skelett...juh..

Söndagsmys...

Jag har fått en spinnande nackvärmare. Väldigt mysigt tycker jag och Figaro verkar inte missnöjd heller...Nu får vi bara hoppas att han inte behöver fisa..Någon tåbira har han iallafall inte ;)

Fy faen!

Sambon och jag letar förbrilt efter en barn vagn. Efter mycket ångest har vi nu bestämt oss för en Emmaljunga vagn. Istället för att köpa en ny vagn tänkte vi se vad som säljs på Blocket.

Mycket riktigt hittade vi också en vagn där och hade kontakt med försäljaren. Jag var tydlig med att vi var intresserade av vagnen men att vi inte hade möjlighet att komma och titta på den förrän söndag. Hon skickade bilder och vi hade kontakt.

Igår mailade jag henne igen och frågade när vi skulle komma på söndag.

Då meddelade hon att hon hade sålt vagnen.

Jag blir så jävla arg och ledsen på människor. Nej, hon hade inte lovat oss vagnen men kunde väl ha hört av sig innan? Nu har vi missat flera andra vagnar pga detta. Ohederliga människor har jag inte mycket över för. Nu var det väl inte meningen att vi skulle ha just den vagnen men iallafall! Jävla kossa!!!

Välmenande kommentarer...

När man är gravid så blir ens mage allmän egendom. Det får kommenteras fritt om all från viktuppgång till svåra förlossningar och, hemska tanke, tallas på magen utan att frågan ställs först...

Nu är jag lite känslig i vanliga fall, för kommentarer kring min kropp. Det blir inte direkt lättare nu eftersom jag inte kan dölja det. Därför blev jag också ledsen när 2 kollegor, oberoende, av varandra kommenterade hur tjock min mage hade blivit sedan förra veckan. Sen förra veckan?! Va fan.

Det var inget elakt med det, dessutom från 2 personer som är mycket trevliga. Men det satte sig. För någon, som jag, som redan har vägt över 100 kg tidigare i livet är det där väldigt känsligt. Jag vill inte bli stor som ett hus, igen, MEN jag vill inte att mitt barn ska må dåligt. Och om jag är stor nu hur heffaklumps stor kommer jag att bli?

Jag blir liksom lite ledsen. Ska jag aldrig få njuta av min mage och min graviditet? Ska det bara vara oro och ångest? Jag tycker att det är nog med att försöka hitta rätt vagn och alla andra tusen förberedelser som ska göras.

Nåja, snart är det en ny dag.

Julmust...

Ja, det är inte 1:a advent ännu. Men är man gravid så är man. Nu har jag suttit och sniffat på den en stund....
Jag älskar juldoften den för med sig. Och smaken.

Underbart.

Mage..

Min annars så smala (not) siluett är nu utbytt.... ;) Det börjar bli trångt. Fast min rumpa ser ju rätt liten ut på den här bilden. Det där med att få en spark så att det känns som om bebisens tår är uppe i munnen och vänder börjar bli allt mer vanligt förekommande. Dock är det inte helt ovälkommet, hellre att den sparkar än inte alls.

Arbetsnamnet är Lille Skutt men jag funderar på att ändra det till Stampe istället. Och vad tror ni...pojke eller flicka? 50 % chans att ni har rätt ;)

Hello Fox

Jaha, nu var det ett tag sedan sist. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Närmast har vännerna från Långtbortistan varit och hälsat på tillsammans med sina små barn. Minstingen är bara 3 månader. Bra träning för en annan som snart ska få tillökning.

Parets dotter är däremot äldre och mer livlig. Föräldrarna har valt att prata engelska med lilla fröken, som nu är drygt 2 år. Därav rubriken. För det var så härligt när hon berättade vad man skulle säga till räven. Så nu säger vi det några gånger om dagen.

När man får gäster känner iallafall jag mig lite invaderad. Men så var det verkligen inte den här gången. Däremot blev det fruktansvärt tomt när de åkte. Tyst, tomt och lite kallt. Märkligt hur människor inverkar på ens liv. Inte ens katterna tyckte att det var så fruktansvärt.

I helgen passade vi på att ha kombinerad Thanksgiving middag och Halloween. Nice och mysigt. Jag lyckades vara uppe till 00.30 vilket inte har hänt sedan...midsommarafton. Och det betalade jag dyrt för dagen efter. Men det var det värt.