Livet med sambon

Detta hände tidigare idag när vi var ute o körde och pratade om allt möjligt.

Plötsligt mitt i en mening förändras hans ansiktsuttryck. Han slutar prata och kliar sig konfunderat på sin axel.

Jag vet att ni har sett blicken innan. Den där som är så tvetydiga. Då det inte går att utröna om han är döende eller just har löst världsfreden.

Till historien hör också att min karl är lite lätt hypokondrisk. Detta ger också upphov till en del svårtolkade situationer.

Följande samtal tog plats:
J: Vad är det?
S: Det var bara tröjan som hade korvat sig..hehe. Det kändes som om jag hade en jättestor knöl där.
J: Du menar din axel?!

Sen kunde inte jag hålla mig utan började asgarva. Det gick inte hem utan renderade i att jag blev tvungen att gå de sista meterna hem. Jag fick inte åka med hela vägen.

Jag tycker han är lite känslig faktiskt.