Ibland blir jag irriterad.
Jag vet att jag är tjock. Jag vet att jag inte har den ideala kroppen. Dock gör den, för det mesta, som jag vill.
Idag var jag ute och sprang. Inte långt och absolut inte snabbt. Det var inte meningen heller.
Jag sprang på i godan ro när jag springer förbi 3 killar på moped. Ni kan typen, häftiga som få och med egon som knappt ryms i universum.
Så jag springer på, och springer förbi...och så kommer den.
Kommentaren.
Den jag hade klarat mig utan. Den som är så onödig.
"Kom igen fetto..fortare". Osv.
Den tog inte där de ville att den skulle. Den missade med ungefär 1 meter.
Det komiska med såna här killar är att de ännu inte har utvecklat en ryggrad. Så när jag vände och började springa tillbaka, för att det var dags för det, så försvann de på en microsekund, åt alla möjliga håll.
Komiskt.
Mindre komisk var 11- åringen som så "oink oink". Originellt liksom. Men han fick en liten utis av sin syster eller vad hon var. Kunde han gott ha, snorungen.
Nåja jag var ju lugn och skällde inte på någon.
Så...orkade ni läsa allt?! ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
U go girl!
SvaraRaderaÖnskar jag hade varit en liten fågel, eller insekt och fått sitta och kika på spektaklet när "tuffingarna" flydde fältet!
:D