Lilla prutt blev 34 veckor samma dag som jag, med tårarna sprutandes, körde till arbetet. Det var fruktansvärt att lämna henne, det kändes som att dö, nåja som jag föreställer mig det.
Idag blir hon 8 månader och sover bra på nätterna, busar och gosar hela dagarna och äter allt i sin väg. En väldigt nöjd liten unge helt enkelt. Tänderna kliar nog för det tuggas och tuggas...men det syns inget...
Idag bär det av till musteriet, får se hur det slutar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja visst är det hjärtskärande att lämna de små och änvärre när man lämnar på fsk :-( Kram
SvaraRadera