36 veckor

Inatt var liten prutt synnerligen stökig. Vid ett tillfälle satt hon upp i spjällsängen men sambon tror att hon sov. Jag har ingen aning eftersom jag flydde in i andra rummet för att få lite sömn. Efter att jag gick och la mig så satte liten prutt nämligen igång att stöka fasligt mycket. Så efter 1,5 timme fick jag nog och när sambon kom väste jag genom bettskenan. Sen tog jag mig tillbaka till min halva av sängen bara för att dra in benet i sänghalmen så att det dånade i rummet. Men tro inte att plutten störs av det. Nej då men om man andas aldrig så högt då pips det till minsann.

Nåja, jag fick slutligen, med dåligt samvete som sällskap, lägga mig i andra rummet och sov som en stock. Första gången på läänge som jag sov 6 timmar i sträck utan uppvaknande. Nu låter det nog skönt för de flesta men jag kände mig underligt seg när jag vaknade. Det är kanske något ni mammor känner igen? Den efterlängtade sömnen infinner sig och då är inte det heller riktigt bra. Meen vår tjej sover än så länge hela nätter och det är det verkligen inte alla som får uppleva med sina små!

Sambon har fått en (ska vi säga djupare) förståelse för hur trött, frustrerad, hjärndöd, oinspirerad, ointresserad för att inte säga ibland osocial man kan bli. För när man har läst Blubb-Blubb boken tre gånger på raken så..tja vill man kanske göra nått annat. Och det vill ju inte alltid liten. Ne, läs Blubb-Blubb igen. Vilket man gör. Igen. Sambon är faktiskt mycket duktig på att hitta på massa kul med liten och skickar massa mms så jag sitter på arbetet och suckar och längtar hem.

Nu ska jag njuta av en stunds ledigt i soffan. Eller vänta...nu pep hon visst..