Och kryper runt både på golvet och i sängen. Golvet går ann men sängen är lite, hmm...ska vi säga besvärligare?! Mycket klonkande av litet huvud i spjällorna och en och annan fot som sticker iväg. Nåja, hon är glad och nöjd, för det mesta ibland ligger ju faktiskt leksakerna för långt bort.
Nu har hennes pappa fått se henne krypa och det tog en stund för henne att acceptera att han var hemma igen. Sitta i mammas knä och känna på pappas ansikte gick bra. Sen ville hon inte släppa taget ;D Snart är det pappas tur att vara hemma och ta hand om liten. Blir säkert super! Jag ser fram emot att få sova en eller annan natt ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar