Växer som vara den och förvånar mig varhelst dag. Tänk att hon kom ut ur mig. Tänk att hon kan sitta själv, tydligt meddela att vi är långsamma med maten och fortfarande somna som en liten gris när hon får frukost i mammas famn. Ikväll var nattningen extra stökig, kanske en liten separationsfas på gång. Men nu sover hon, för tillfället, mätt och nöjd. På torsdag blir hon 7 månader. Om en månad börjar jag arbeta...ugh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar