Urk..

Det har varit mycket ångest sen senaste tiden. Främst för att amningen inte har fungerat, eller det var nog en omskrivning och förenkling av den senaste tiden.

Hur som helst har jag ägnat de senaste månaderna till att pumpa eftersom jag har fått panik bara av att tänka på att ge skrutten ersättning. Nej, jag ser inte ner på de som gör det, jag klandrar bara mig själv eftersom jag inte kämpade längre och fick det att fungera. Dessutom tycker jag att alla andra har legitima skäl till att inte amma, jag tycker inte att jag har det.

Så jag har hela tiden skjutit fram datumet för när jag ska sluta pumpa och ge ersättning. "bara en vecka till","bara till sambon kommer hem från övningen", "bara tills hon fyller 2 månader" och så vidare.

Nu har jag fått en streptokock-infektion i brösten och äter medicin. Trots det pumpar jag, det är inte skadligt för liten. Imorgon fyller hon 2 månader.....Jag har sett det hägra framför mig men nu är dagen kommen. Nu har jag också börjat hitta ursäkter för att fortsätta pumpa. "Det är bättre med bröstmjölk", "hon får ju inte bröstet så det är väl det minsta jag kan göra", "bara en månad till det är ju inte så jobbigt", "jag gör det ju bara 4 gånger per dag", "det är bra när jag ska introducera gluten" etcetera. Så här håller jag på dygnet runt. På nätet kan man ju läsa massa forum och hur andra har det...där finns ju de som har kämpat mycket mer än jag. Och dessutom har de legitima skäl, som gulsot, för tidigt födda etcetera.

BLÄ!!!!!

På lördag sker det...förmodligen...och det kommer innebära tårar. Mina, men förhoppningsvis inte hennes. Jag tror att det kommer gå bra...annars får jag ju fortsätta...och då kommer jag att gnälla om det!

Urk! Jävla skit!