Det är inte...

Lätt att göra pannkakor...speciellt inte när det är första gången. Men gott var det iallafall!

Pandoras ask...

Borde det heta iallafall....

Livet med mini-me..långt inlägg..

Hon är ju trots allt 50 % jag...mig...av mig (?)..äsch vad säger man? Ni fattar.

Så här kan en dag se ut hos oss...men ni som har små vet att det snabbt ändras. Just denna dagen var i måndags och redan på tisdagen var det andra bullar.

Hur som helst så gjorde mini-me så här under måndagen:
Upp ca 08.00, äta ca 130 mk, kinkig och pratig (misstänker att hon sa en del om hur jag höll flaskan...alltid mammas fel), samtalar med kaklet medan mamman byter kiss-och bajsblöja, får "stå upp" en liten stund, går med på utbyte av en puss (passar på att stoppa in tungan....mamman har hunnit borsta tänderna), mammans axel, lite babygym tröttnar mycket fort och ca 09:15 vrålar i mammans öra, grinig, gnider ögonen, stoppas i vagn, vill inte, kissar, blir bytt på, lagd i vagn igen, vill inte, skriker, blir upplockad och lugnad, ner i vagn....pruttar och lurar mamman att det har kommit bajs...upp för kontroll av tom böja, ingen nåd ner i vagnen ca 09:30 och ut på promenad, lyckats få mamman svettig innan vi är utanför huset, promenad okej...lurar mamman och vaknar när vi vänder hem, tillbaka ca 10:10, orolig och rörlig i vagnen, mamman kan inte göra något rätt, 10:20 flippflopp med napp, mamman springer fram och tillbaka och försöker att göra nappadet obemärkt, lyckas inte, Vaknar....arg mamma hetsäter 2 knäckebröd och försöker få bebis att sova.....ICKE....10:28 skrik och panik, mamman mer svettig, Våga vägra vagn! Nöjd på mammans axel....mamman i behov av choklad...har ingen (haha)...10:40 blundar i vagnen, mamman hittar nutella i skåpet...napp ut innan nutella är i mammans mun (perfect timing), ny kris och panik...mamman saknar bebisens pappa, 10:53 flippfloppmaraton med nappen, frustrerad mamma, fortfarande ingen nutella i kroppen...grrrrrr, slumrar till, mamman får sin nutella (tjockis),11:53 orolig sömn, flippflopp med nappen, mamman gör redo mat till bebis och är redo....kastar i sig sin lunch, är redo......vakna då.........! (lurad!) Sover gott...12:53 sover fortfarande..va falls? Nu nappfri, vaknar nog snart..13:28 sover, ingen napp, mamman äter glass eftersom bebisen nog vaknar då...14:20 vaknar, blöjan byts, hungrig, äter ca 150 mk, gott, rap rap, underhåller mamman lite, 15:15 toktrött på 2 sekunder (keep mamman on her toes), kinkig och grinig, tröstas, 16:00 sover på filt i soffan, 17:00 pappan hemma....underbar och glad bebis...

Japp så kan det se ut. Idag har vi experimenterat med lite sömn och inget bajs...kan bli en kul kväll och natt!

11 veckor...

Tiden går så fort och har en helt annan betydelse nu. Jag vill både pausa och gasa på en och samma gång.

Urk...

Feber, kräkas och jätteont i kroppen. Knappt sovit något eftersom liten flinga har stökat hela natten. Hon har sovit men inte jag, busunge! Tur att sambon kunde stanna hemma. Hade varit svårt att ta hand om dottern. Även in det ju går, klarade det sist ju.

Den här våren kommer med fagra löften om värme och lättlurad som jag är satt jag med allt för lite kläder igår. Alldeles för länge dessutom. Nu ska jag försöka sova.

Gott..

Även om det inte ser ut som på bilden i boken. Tycker faktiskt att det ser godare ut ;) Det var det också.

Nu har mormor och morfar åkt och farmor och farfar kommer snart. Trevligt.

Mammas famn...

Är bästa stället att sova i/på. När skruttan skulle sova efter frukosten så passade inte sängen. Inte alls! Så då stoppade mamman in sin lilla skrutt innanför koftan och vips....så sov lilla vännen.

Idag blir det nog ingen bakning, vilket sambon inte var nöjd med ;)

Hmm..

Den ser inte riktigt ut som på bilden i boken...undrar hur den smakar....Nåja, första gången jag gör cheesecake så det kan ju bara bli bättre från nu ;)

Cheesecake...

Skrutten bor i BabyBjörnen, hon är väldigt tyst och trött idag...hmmm. Nåja hon är nöjd där och jag bakar cheesecake som ska bjudas till gästerna, mormor/morfar och farmor/farfar, som kommer i helgen.

Efter skrik och panik, i stort sett hela dagen igår, så är dagens tystnad och håglöshet lite oroande. Men hon,äter, bajsar, har pratat lite och fyrat av några underbara leenden. Dock var hon inte så nöjd när jag klånkade hennes huvud i taket i badrummet. Blir nu inte oroade, jag snuddade bara taket men hon lät mig få veta att det INTE var okej.

Ne, de här bebisarna vet att få sina föräldrar att fundera på vad som är normalt och rätt. Det ingår väl i föräldrarskapet. Man prenumererar på tidningen "Kris och panik är detta normalt?! 1 000 000 frågor men absolut inga svar..."

Milstolpe...

Min lilla prutt var mycket kinkig och ledsen igår. Inget var bra en längre stund. Och hon som sovit sa bra tidigare sov nu endast korta intervaller. Först trodde jag att det hade att göra med att hennes sömnstund blev förstörd igår. Detta pga att jag tvingades väcka henne ett antal gånger då vi skulle in på BVC för vägning och mätning. Men hela dagen var så där svår. Hon sov endast korta intervaller och jag såg framför mig en fruktansvärd natt.

Så fel jag hade. Efter kvällsmat och blöjbyte var det nattning vid 20.30-21.00. Kl är nu 05.22 och lilltjejen sover fortfarande. VA??! Jag har däremot vaknat flera gånger och tittat till henne. 3 gånger ville hon ha nappen. Annars har hon sovit hur gott som helst. Nu kanske det bara var tur och vi kanske är uppe tusen gånger inatt men iallafall. Milstolpe, stolt mamma men oj vad hon växer fort.

Jag saknar min lilla skrutt som bara kunde sova på mig på natten!

Dagens bak..

Och EXTREMT gnällig bebis som vägrar sova trots att hon är skittrött och skitgnällig..mamma också för den delen. Trött alltså. Hon är knappt nöjd i mammas famn...suck.

Men varför klaga, jag hann ju baka muffins ;)

B, detta bjuder jag på imorgon om du kommer hit.

Suck...

Bebisen sover och jag vill inte baka något just nu...

Tråkigt...nu får hon vakna snart...

Kärleksmums...

Jag tänkte att sambon behövde lite uppmuntran så därför har jag bakat kärleksmums till honom. Vad tror ni, kommer han bli glad?

Det har varit lite tyst omkring mig nu...det var inte alls enkelt att ge dottern ersättning. Hon åt med god aptit men tårarna sprutade på mig. Den fick hon ont i magen efter 30 minuter och tårarna sprutade på oss båda. Nu blandar jag ersättningen med utpumpad mjölk och hon är så nöjd så.

Jag har däremot svårt att acceptera det och vill inte ge upp pumpandet. Idag har jag hoppat över lunchpumpen. Tror att tuttarna kommer implodera snart och då finns det inget mer att göra. Kanske är det så svårt eftersom jag tänker att det är det sista bandet mellan oss. När det försvinner så behöver hon mig inte längre. Då kan jag hoppa ut genom ett fönster och försvinna utan att hon skulle märka det. Det är dumma tankar men dem är mina ständiga följeslagare. De, ångestens iskalla strypgrepp och det stora berget till klump som bor i mitt bröst. Trots det så blir det bättre...fast vissa dagar kan jag lika gärna krypa in under en sten.

På nätterna när jag matar henne kommer jag på vilket privilegie det är att få vara hennes mamma. Nåja det glömmer jag snart när hon vrålar av ilska på mig. Sen kommer jag på det igen. Och då kan jag sitta där i mörkret, med sambon snarkande bredvid och dottern i famnen snarkandes ikapp med sin pappa. Då är jag, trots nattsvarta dagar och tankar, lyckligast i hela världen. För min familj är så fin.

2 månadersdagen

Idag firar vi 2 månader. Vid den här tiden låg jag och vrålade efter smärtstillande och trodde att jag skulle dö och ut kom världens finaste lilla tjej. Hur gick det till?

Jo för ca 11 månader sedan så....nåja ni vet mig hur det funkar? ;)

Hur som helst. Liten fröken är inte helt lätt att göra nöjd. Idag har vi: kaskad kräkts på sin mamma och sig själv, kinkat oavsett vad man har gjort. Inte velat sova men har nu somnat av sig själv i soffan.

Shh, don't wake the bear...hrm..baby!

Urk..

Det har varit mycket ångest sen senaste tiden. Främst för att amningen inte har fungerat, eller det var nog en omskrivning och förenkling av den senaste tiden.

Hur som helst har jag ägnat de senaste månaderna till att pumpa eftersom jag har fått panik bara av att tänka på att ge skrutten ersättning. Nej, jag ser inte ner på de som gör det, jag klandrar bara mig själv eftersom jag inte kämpade längre och fick det att fungera. Dessutom tycker jag att alla andra har legitima skäl till att inte amma, jag tycker inte att jag har det.

Så jag har hela tiden skjutit fram datumet för när jag ska sluta pumpa och ge ersättning. "bara en vecka till","bara till sambon kommer hem från övningen", "bara tills hon fyller 2 månader" och så vidare.

Nu har jag fått en streptokock-infektion i brösten och äter medicin. Trots det pumpar jag, det är inte skadligt för liten. Imorgon fyller hon 2 månader.....Jag har sett det hägra framför mig men nu är dagen kommen. Nu har jag också börjat hitta ursäkter för att fortsätta pumpa. "Det är bättre med bröstmjölk", "hon får ju inte bröstet så det är väl det minsta jag kan göra", "bara en månad till det är ju inte så jobbigt", "jag gör det ju bara 4 gånger per dag", "det är bra när jag ska introducera gluten" etcetera. Så här håller jag på dygnet runt. På nätet kan man ju läsa massa forum och hur andra har det...där finns ju de som har kämpat mycket mer än jag. Och dessutom har de legitima skäl, som gulsot, för tidigt födda etcetera.

BLÄ!!!!!

På lördag sker det...förmodligen...och det kommer innebära tårar. Mina, men förhoppningsvis inte hennes. Jag tror att det kommer gå bra...annars får jag ju fortsätta...och då kommer jag att gnälla om det!

Urk! Jävla skit!

Snutten..

Är förmodligen inne i ett utvecklingssprång och är allmänt kinkig, grinig, svår att göra nöjd, äter och sover dåligt. MEN att sova i mammas knä går utomordentligt. Skit i att det nu har gått 2,5 timmar och mamma är KISSIG.

Unge...men hon är förbannat söt! Och imorgon blir hon 2 månader!

Vad gör man inte för sina barn...?

Liten skrutt har stökat och bökat och haft svårt att sova. Vill bara vara nära hela tiden och helst i knät. Problemet är att det är svårt att hålla ihop benen i flera timmar, som behövs när hon väl har somnat, och lägga ifrån sig är inget alternativ eftersom hon vaknar och undrar vad jag håller på med.

Därför löste vi problemet genom att spänna fast benen med ett bälte.

Fan vad smart jag känner mig!