Gissa könet...

Norris ligger som en liten kanelbulle i mitt knä och njuter av värmen efter att ha varit ute i 3 sekunder. Tvätten är i maskinen och 2 (!) lussebullar har landat i magen. Massa julklappar är beställda och Vinterstudion är på tv:n. Kan inte vara bättre än just nu...jo en chokladbit hade väl suttit fint men jag kan inte resa mig på grund av katten...

Nå det krävdes visst lite mer info om gravidkrämpor etc. Ska se om jag lyckas räta ut några frågetecken.

Det mest besvärande är den enorma halsbrännan som överfaller mig med jämna mellanrum. Och det är inte den vanliga halsbrännan. Nej, nej. Vi snackar drakhalsbränna från helvetet. Att äta brinande kol är nog bättre än detta. Jag har ätit mandel som en galning men det hjälper inte. Nej, istället tvingar jag ibland i mig Galieve, nöden har ingen lag. Detta är en mixtur på mixade sniglar blandat med pepparmint. Det är så vedervärdit äckligt så att jag endast tar det i nödfall. Men det hjälper och har räddat mig många gånger.

Vad gäller kroppsbehåring så är det väl inte så mycket mer än vanligt. Visst kunde benen varit mer rakade men av bekvämlighets skäl har jag stuntat i det. Under armarna ser det ut som det brukar och gås över med jämna mellanrum. Muttan är en annan historia dock. Hon har försvunnit under gravidmagen och jag vet inte riktigt var hon håller på med. Hon är kvar men väldigt incognito. De får väl ta fram häcksaxen vid förlossningn så den lilla kan komma ut. Inget supertydligt streck på magen men finns dock ett om det är viktigt.

Svett, tja det luktar svett men inte så farligt. Får bara byta tröja oftare än tidigare.

Vatten har jag samlat i mina ben och funderar på stödstumpor men vill inte ta på mig dem egentligen. Jag funderar nog någon månad till så får vi se om jag hinner köpa några innan Stampe tittar ut.

Annars är det som det brukar vara tror jag. Jag har börjat rulla ut ur sängen och ur soffan. Sambon hjälper mig upp ibland när jag har glidit ner för djupt mellan kuddarna. Jag kissar 70 miljoner gånger om dagen och natten till skillnad från 60 miljoner tidigare. Jag myser varje gång Stampe sparkar men suckar tungt när hon/han trycker upp rumpan/huvudet eller benen i magsäcken eller revbenen. Jag kan inte äta lika mycket som tidigare eftersom det inte finns plats men det är ju inte helt negativt. Istället blir det oftare. Jag orkar inte lika mycket som tidigare men det blir ju så med den extra vikten. Jag har funderingar precis som alla andra blivande mammor (och pappor) på hur det ska bli, vad som kan gå fel, myser när jag kommer på att det är en liten människa där inne, får panik när jag kommer på att Stampe ska ut (!) etc etc.

Långt inlägg men nu vågar kanske fler att gissa? Som sagt sambon tror pojke och jag tror flicka. Nu ska jag göra julkort.