Förlåt mig...

Här om kvällen satt jag och sambon i soffan. Efter som det är juletider så arbetar jag hårt med att beställa julklappar på internet.

Därför satt vi en bit ifrån varandra....en del av sakerna är ju till honom.

Hur som helst var han djupt inne i sin Iphone och inte alls medveten om att jag existerade i närheten. Och så upptäckte jag att vi hade på ett tråkigt program på på tv:n. Så snäll som jag är tänkte jag att han skulle få välja program, vilket han får göra ca 0,5 gång om året.

Men så ser jag att Norris ligger bredvid honom i soffan. Och jag som är en djävel på att kasta saker vill ju inte kasta fjärrkontrollen på kissen.

Så jag tar i lite mer. Och kastar lite högre upp än vad jag brukar göra.

I normala fall kastar jag fjärren så att den hamnar på hans arm eller bredvid.

Den här gången smackade den in i hans läpp med en hastighet av en mindre Scud-missil. Alltså alldeles för hårt och precist, för er som inte förstår referensen.

Jag såg hur fjärren flög som i ultrarapid genom luften. Jag hann inte säga till honom. Men så tycker jag inte att man kan vara så inne i sin värld, läs Iphone, att man inte ser att något flyger in i ansiktshöjd på en.

Hur som helst blev det en jävla smäll och sedan blev det en massa ylande.

Sambon blev inte alls nöjd med detta. Han blev mycket arg...i ungefär 2 sekunder. Sedan började han skratta. Tur var väl det för jag var nog värd ett riktigt kok stryk...

Han hälsar att han fortfarande har ont i läppen. Jag tror inte att det ska hindra honom från att äta så många dagar till ;) Det har ju inte hindrat honom från att tjata en del om det iallafall. Och man kan ju säga att jag bara ger igen för vad han har gjort mot mig tidigare...juh..