Ja herregud..låångt inlägg..

Ibland undrar man, i detta fallet jag, hur vissa människor är funtade. Idag var jag på undersökning på en hudklinik. Inte för att det är något fel utan för att det kan vara bra att kolla upp konstiga fläckar.

Så nu vet jag att jag är frisk.

Det visste jag nästan innan jag gick dit också men men...Ibland får man bita i det dyra äpplet och betala 300 (!) kr för att få klart för sig att man (jag) är frisk.

Själva besöket hos doktorn tog ungefär 2 sekunder. Att betala för besöket tog längre tid.
Här följer en beskrivning av besöket....inte alls överdrivet...

Jag kommer lite för varm upp till mottagningen. Eftersom jag inte kan se toalett med en gång så gick jag och satte mig i ett överfullt väntrum. Bredvid en äldre man som tyckte att jag var lite udda. Jag tyckte att det var udda och lite illa att de visade någon dålig sjukhus serie på tv:n i väntrummet. Det var en synnerligen smaskig operationsscen när jag satte mig...

Annars fanns det inte så mycket att göra. Jag blir väldigt sprallig i sådana lägen..men det brukar inte vara så lyckat. Sen kom jag på att jag förmodligen skulle få klä av mig naken inne hos läkaren...
Det är illa nog.
Nu har jag mens och har värsta Bridget Jones trosorna på mig. Ni vet vilka de är. De där lite slitna, lite för urtvättade men gud så sköna.

Nåja, fort som fasen in på toaletten. Lite för höga fisar för att det skulle vara ok, det satt ju trots allt fullt med folk utanför dörren. Nå väl..
Mens alltså...fräscht som alltid...not. Dessutom använder jag bindor eftersom jag tycker att tampong gör ont. Ja det tycker jag...så de så.

Hur som haver ut efter fis-serenaden och låtsas som ingenting. Som tur var kom läkaren ut en kort stund efter att jag hade kommit ut i väntrummet igen. Det första som hände efter att jag hade fått komma in i rummet var att vi krockade med varandra...

Sedan skyndar hon mig in i rummet och säger till mig att sätta mig ner.
Dr: Eller vi ska ju kolla på lite fläckar så du kan börja med att ta av dig kläderna.
J:? Jaha, eh...ja jag har ju en fläck på benet, ska vi börja med den?
Dr: Nej av med alla kläderna så går vi över hela kroppen.
J:O..kej..

Det fanns ingen chans att försöka dölja något. Det var bara att stå ut och ta det. Bindan lös igenom tyget på gigatrosorna. Min bleka hud smälte samman med färden från trosorna och bh:n.
Sedan börjar den snabbaste undersökningen jag har varit med om. Det var nästan så att jag trodde att hon försökt slå rekord.
Det hemska var att jag kunde se ut på gatan utanför...Medan jag hade en doktor väldigt nära inpå min väldigt exponerade hud....Not okej...

J: Jag har en fläck under bröstet.
Dr: Jaha....
Och börjar gräva fram mitt bröst. Först och främst är den fläcken nder bröstet så det hade varit smidigare att be mig ta av bh:n eller lyfta på bh:n. Lagom i tid med att detta händer kör en bil förbi utanför...Samtidigt som mitt högra bröst studerar omvärlden...Not okej....
Sen hoppar hon över till nästa bröst och gräver runt...

Sedan kom vi till den lilla godingen på låret. Då fick jag iallafall sitta ner. Med en Dr mellan mina ben noggrant studerande den lilla fläcken som var orsaken till vårt möte. Nu var hon några millimeter från min binda...NICE...

Nåja det var över på mindre än 2 minuter och inte blev jag klokare. Förutom att jag inte behöver fundera på det mer och inte heller tycker att det var värt pengarna.

Jo jag glömde ögonblicket då hn drog ner mina trosor och exponerade min röv för hela staden utanför...HÄRLIGT. Jag tror det tog bindan 5 minuter att sluta fladdra av vindraget. Hon kunder ju ha förvarnat innan hon drog ner trosorna på mig.

Efte det fick jag vacket sätta mig på en stol bredvid doktorn medan hon visade mig en bild på normala hudförändringar och inte så normala hudförndringar. Medan jag fortfarande inte hade några kläder på mig. Sedan berättade hon för mig hur jag borde smörja in min i solen. Sedan fick jag klä på mig...samtidigt som hon började läsa in i min journal.

Jag halvsprang ut från rummet med oknäppta skor och med bältet på svaj. Jag tror att det inte ens tog 5 minuter där inne. Och de flesta som satt i väntrummet satt kvar när jag sprang ut...Det var nog en syn det.

Ja, det var del av min dag...annars då?!