Kat(t)astrof

Herregud.

Om jag var lite nervös för att flytta så är det inget mot hur det var igår. Två kissemissar som darrade som två små asplöv. Ögon som paraboler och livvvvvvräääääädda.

Så det var med mycket dåliga katastrofkänslor som jag gick och la mig igår.

Då var det ju skönt att det gick lite bättre idag och de små liven har ätit och sovit sig en lite lur också. De är fortfarande rädda men det går iallafall att bryta deras fokus ibland. Norris har till och med upptäckt att det finns en våning till. Det var tydligen väldigt spännande för det var ett evigt farande upp och ner i trappan när han slutligen vågade sig upp dit.

6 (!) timmar var vi i lägenheten och städade inför visningen. Trots det känns det som att vi kunde ha gjort mer. Fast när jag tittade sista gången innan vi stängde dörren så såg det riktigt bra ut, om jag får säga det själv.

Däremot tycker vi nog båda att det är både kul och lite jobbigt att lämna lägenheten. Den har ju trots allt varit vårat hem i 3 år och det sätter sina spår.