Första drinken på årets sista dag...

...

Den senaste flugan.....

Är att dricka vatten med en liten fluga i...

Nice..not!

Jag mår faktiskt lite illa nu...

Klicka nu lite på bilden för en fin close up på den lilla godingen.

Förvirrande...

Eller är det bara jag som tycker att den här ristillverkaren kan bestämma sig?!

Ska riset koka 15 min eller 10-12 min?! Det är ju skillnad...juh...

Till alla skeptiker...

Ja det har snöat...

MOHAHAHAHA....mycket nöjd dansade jag en liten dans i sovrummet. Sambon tyckte att jag borde gå och lägga mig, vilket också är hans standardfras...till allt.

Nu hade kommentaren ett syfte då jag har feber och inte mår så tipptopp. Men det var det värt.

Och till våra vänner som ska köra uppåt landet...kör försiktigt!!!!

Julkort...

Årets skörd av julkort slickade av sambon. Efter ca 20st började han säga att det smakade gott.

I don't think so...

Om vi har missat kort till någon (?) ber vi om ursäkt!

Sambon...

Testar mitt tålamod väldigt mycket just nu.

Det är väldigt modigt med tanke på:
1. Jag har haft en lång dag på jobbet.
2. Jag har fått feber igen och mår inte så bra.
3. Jag känner mig stressad och irriterad.
4. Jag har sagt att jag är hungrig...
5. Jag brukar inte säga att jag är hungrig utan brukar bara bli arg.
6. Han har bestämt sig för att grilla (!) min hamburgare på utomhusgrillen...i ösregn....

Det är den 14 december, 10 dagar till julafton och han grillar min hamburgare låångsamt..

Situationen är just nu...ska vi säga.. mycket, mycket explosiv...

Trutilut...

Ja det var menat som en liten fanfar..

Vi har sålt lägenheten!!!

Gratulationer mottages tacksamt i form av choklad eller mer choklad!

Förlåt mig...

Här om kvällen satt jag och sambon i soffan. Efter som det är juletider så arbetar jag hårt med att beställa julklappar på internet.

Därför satt vi en bit ifrån varandra....en del av sakerna är ju till honom.

Hur som helst var han djupt inne i sin Iphone och inte alls medveten om att jag existerade i närheten. Och så upptäckte jag att vi hade på ett tråkigt program på på tv:n. Så snäll som jag är tänkte jag att han skulle få välja program, vilket han får göra ca 0,5 gång om året.

Men så ser jag att Norris ligger bredvid honom i soffan. Och jag som är en djävel på att kasta saker vill ju inte kasta fjärrkontrollen på kissen.

Så jag tar i lite mer. Och kastar lite högre upp än vad jag brukar göra.

I normala fall kastar jag fjärren så att den hamnar på hans arm eller bredvid.

Den här gången smackade den in i hans läpp med en hastighet av en mindre Scud-missil. Alltså alldeles för hårt och precist, för er som inte förstår referensen.

Jag såg hur fjärren flög som i ultrarapid genom luften. Jag hann inte säga till honom. Men så tycker jag inte att man kan vara så inne i sin värld, läs Iphone, att man inte ser att något flyger in i ansiktshöjd på en.

Hur som helst blev det en jävla smäll och sedan blev det en massa ylande.

Sambon blev inte alls nöjd med detta. Han blev mycket arg...i ungefär 2 sekunder. Sedan började han skratta. Tur var väl det för jag var nog värd ett riktigt kok stryk...

Han hälsar att han fortfarande har ont i läppen. Jag tror inte att det ska hindra honom från att äta så många dagar till ;) Det har ju inte hindrat honom från att tjata en del om det iallafall. Och man kan ju säga att jag bara ger igen för vad han har gjort mot mig tidigare...juh..

Katt...

Min katt är söt..

Just nu räcker han ut tungan till mig och resten av världen.

Om han trodde att han skulle få mat..tja, då misstog han sig.

Han kan ju försöka med lite choklad nästa gång..

Det...

SNÖAR!!

Wiiiiii..

Det finns..

..en kollega på mitt arbete (det finns flera men detta handlar om henne). Hon är säkert duktig på det hon gör...

Men hon försöker vara duktig på det jag gör.

Det st..hrm STÖR mig....mycket.

Igår försökte hon tala om för mig hur det fungerar med insatser från kommunen samt hur lagen fungerar.

Jag tror inte att hon förstod hur nära det var att jag smällde till henne..

Väldigt nära.

Sedan skulle hon ha mig att ringa ett samtal, till fd kollega dessutom, för att fråga en idiot sak...Det ville inte jag, eftersom jag visste svaret, men gjorde det iallafall. Då fick hon inte det svar hon hade förväntat sig o gnällde på mig för det.

Amen förlåt, jag ska ändra på lagen för din skull. Varför bli så förvånad? Hon som kan lagen borde ju veta?!

Jag brukar försöka vara diplomatisk och se min egen del när det uppstår problem på arbetsplatsen. Men nu är mitt tålamod väldigt, väldigt, slut.

Snart kommer det bli en inte lika snygg avslutning på det här...

Ja herregud..låångt inlägg..

Ibland undrar man, i detta fallet jag, hur vissa människor är funtade. Idag var jag på undersökning på en hudklinik. Inte för att det är något fel utan för att det kan vara bra att kolla upp konstiga fläckar.

Så nu vet jag att jag är frisk.

Det visste jag nästan innan jag gick dit också men men...Ibland får man bita i det dyra äpplet och betala 300 (!) kr för att få klart för sig att man (jag) är frisk.

Själva besöket hos doktorn tog ungefär 2 sekunder. Att betala för besöket tog längre tid.
Här följer en beskrivning av besöket....inte alls överdrivet...

Jag kommer lite för varm upp till mottagningen. Eftersom jag inte kan se toalett med en gång så gick jag och satte mig i ett överfullt väntrum. Bredvid en äldre man som tyckte att jag var lite udda. Jag tyckte att det var udda och lite illa att de visade någon dålig sjukhus serie på tv:n i väntrummet. Det var en synnerligen smaskig operationsscen när jag satte mig...

Annars fanns det inte så mycket att göra. Jag blir väldigt sprallig i sådana lägen..men det brukar inte vara så lyckat. Sen kom jag på att jag förmodligen skulle få klä av mig naken inne hos läkaren...
Det är illa nog.
Nu har jag mens och har värsta Bridget Jones trosorna på mig. Ni vet vilka de är. De där lite slitna, lite för urtvättade men gud så sköna.

Nåja, fort som fasen in på toaletten. Lite för höga fisar för att det skulle vara ok, det satt ju trots allt fullt med folk utanför dörren. Nå väl..
Mens alltså...fräscht som alltid...not. Dessutom använder jag bindor eftersom jag tycker att tampong gör ont. Ja det tycker jag...så de så.

Hur som haver ut efter fis-serenaden och låtsas som ingenting. Som tur var kom läkaren ut en kort stund efter att jag hade kommit ut i väntrummet igen. Det första som hände efter att jag hade fått komma in i rummet var att vi krockade med varandra...

Sedan skyndar hon mig in i rummet och säger till mig att sätta mig ner.
Dr: Eller vi ska ju kolla på lite fläckar så du kan börja med att ta av dig kläderna.
J:? Jaha, eh...ja jag har ju en fläck på benet, ska vi börja med den?
Dr: Nej av med alla kläderna så går vi över hela kroppen.
J:O..kej..

Det fanns ingen chans att försöka dölja något. Det var bara att stå ut och ta det. Bindan lös igenom tyget på gigatrosorna. Min bleka hud smälte samman med färden från trosorna och bh:n.
Sedan börjar den snabbaste undersökningen jag har varit med om. Det var nästan så att jag trodde att hon försökt slå rekord.
Det hemska var att jag kunde se ut på gatan utanför...Medan jag hade en doktor väldigt nära inpå min väldigt exponerade hud....Not okej...

J: Jag har en fläck under bröstet.
Dr: Jaha....
Och börjar gräva fram mitt bröst. Först och främst är den fläcken nder bröstet så det hade varit smidigare att be mig ta av bh:n eller lyfta på bh:n. Lagom i tid med att detta händer kör en bil förbi utanför...Samtidigt som mitt högra bröst studerar omvärlden...Not okej....
Sen hoppar hon över till nästa bröst och gräver runt...

Sedan kom vi till den lilla godingen på låret. Då fick jag iallafall sitta ner. Med en Dr mellan mina ben noggrant studerande den lilla fläcken som var orsaken till vårt möte. Nu var hon några millimeter från min binda...NICE...

Nåja det var över på mindre än 2 minuter och inte blev jag klokare. Förutom att jag inte behöver fundera på det mer och inte heller tycker att det var värt pengarna.

Jo jag glömde ögonblicket då hn drog ner mina trosor och exponerade min röv för hela staden utanför...HÄRLIGT. Jag tror det tog bindan 5 minuter att sluta fladdra av vindraget. Hon kunder ju ha förvarnat innan hon drog ner trosorna på mig.

Efte det fick jag vacket sätta mig på en stol bredvid doktorn medan hon visade mig en bild på normala hudförändringar och inte så normala hudförndringar. Medan jag fortfarande inte hade några kläder på mig. Sedan berättade hon för mig hur jag borde smörja in min i solen. Sedan fick jag klä på mig...samtidigt som hon började läsa in i min journal.

Jag halvsprang ut från rummet med oknäppta skor och med bältet på svaj. Jag tror att det inte ens tog 5 minuter där inne. Och de flesta som satt i väntrummet satt kvar när jag sprang ut...Det var nog en syn det.

Ja, det var del av min dag...annars då?!

Sambon o katten...

Sambon har bestämt sig för att greja i trädgården.

Det gjorde Norris också...han tuggar på alla grenar som husse sågar ner..och hävdar bestämt att alla grenar är hans..

Han springer som ett cirkusdjur efter dr pinnar som husse drar iväg med. Runt, runt och drar tillbaka de han kan..

Mycket söt...

Figaro och jag väntar på snön..

Pinsamt...för vem?!

Jag hade ärenden i stan idag och lyckades övertyga sambon om att han också hade det. Så eftersom jag skulle sitta upptagen i en stol i ca 40 minuter så bad jag honom om hjälp.

Och så långt var allt frid och fröjd. Men när jag sa vad jag behövde hjälp med så tittade han på mig som om..ja jag vet faktiskt inte vad.

Allt jag bad om var om hjälp med att köpa en liten kräm...

..till min rumpa...

Tydligen var det extremt tabubelagt...
Tydligen ska jag stå ut med en spricka i röven.
Tydligen ska jag stå ute i skogen och trycka röven mot ett träd..

Allt jag bad om var ju lite Ac3 comfort...

Och vem är det mest synd om..han som skulle köpa krämen...eller hon som skulle använda den?

Va? Jag bara undrar...

Till historien bör tilläggas att jag köpte den j***a krämen själv. För stackars karl, det hade han nog inte överlevt..

Så nu vet ni allt om min bakdel...hur har ni levt utan detta?!

God jul ;)

Mysigt..

Som jag har nämnt tidigare så har jag en mycket klängig katt. Jag ligger nu o läser i soffan....och vinner över sambon i wordfeud...mohahahaha

Katten har ockuperat mina ben...men jag kan och vill inte klaga. Det är varmt och mysigt..juh.

Varma fötter

Jag blir ofta kall om mina fötter. Speciellt nu när den kalla perioden på året är i antågan.

Tur att jag då har en underbar Kaninmamman som har stickat en massa raggsockar till mig. Som jag kan låna ut till frusna gäster.

Härligt och varmt. Och Norris som älskar allt som Kaninmamman gör,  älskar att kela med alla fötter som bär sockarna på sig.

Glömde..

Alla är juh naturligtvis välkomna hit.

Vi har glögg, julmust och julskum. Ta med ett glatt humör och kanske choklad ;)

Mhm...första advent..

Ingen snö på marken...suck..

Men dock en supermysig snis som sover gott i min hand. Ja, i min hand. Det är tungt o lite fuktigt eftersom han dregglar på mig.

Men det är mysigt..

Jul i vårt hus..

Nu är det tid att pynta huset. Med min lilla gran. Titta lite närmare på min egenhändigt gjorda stjärna. Alltså den på granen, inte i fönstret. Riktigt så händig är jag inte...juh.. Eller jo men nähe..

I år har jag fått göra kransar, väldigt nöjd med resultatet.

Figaro hade också kul med pynt och att sitta o titta på mig när jag grejade. Tror att han har svårt att förstå vad vi håller på med, eller varför.

Sambon stod ut med shopping på stan och har bakat lussekatter till mig o Norris.

Just nu är allt väldigt härligt. Julskum, julmust och choklad...
Nu kan julen komma!

J****a h*****e

Jag har med mig lunchlåda till arbetet.

Igår åt vi en god rätt med skysås.

Idag ligger skysåsen i min väska istället för i min mat.

Jävla helvete...

Snis...

Han är lite jobbig o klängig på kvällarna...

Men han är väldigt mysig också...

Underbara vänner...långt inlägg

Liten katt funderar varför matte ligger på golvet. "Borde du inte ligga i den nya soffan?" funderar han nog. Eller så tycker han bara att hans människa är hopplöst jobbig...

Så till vad som hände i helgen. Sambon har varit konstig hela veckan. Jag tror att han har öppnat och stängt munnen mer än en fisk på torra land. Hela veckan har jag vetat att han velat säga något men han har hållt inne med sina hemligheter. Lördagen började med att jag satt i den nya soffan och var invaderad av katter. Alla skulle ligga på mig...

Till lunch kom min mamma och hennes man förbi och gav mig en present...en stjärnkikare..eller en vad det nu heter. Stor är den iallafall... Som en bazooka...efter att man har druckit lite vin...

Efter lunchen var det dags att åka in till stan och fixa naglarna och boka bio. Sambon följde med, något som inte händer så ofta annars. Men jag tänkte att han ville vara snäll mot mig. Så fixa naglarna och han grejade med sitt. På väg hem ringer min telefon. I andra endan av luren är underbara Hellis. Hon var ute och åker och hade vägarna förbi vårat hem och ville titta förbi. Tydligen hade hon också fått tag på ett par av mina strumpor...strange as it may be. Väl hemma sitter hon där och väntar. Stackaren blev så exalterad av att se mig så hon satte i halsen. Så vi stolpar in för att ge henne lite vatten. Ungefär här är det som saker och ting inte riktigt går att få ihop, i min hjärna iallafall.

För innanför dörren ligger en konstig påse. Och det luktar mat...som jag inte har lagat. Och det står en konstig legohäst på mitt köksgolv. Min hjärna kan vid det här laget inte riktigt hantera den information som kommer till den.

Jag fattar helt enkelt inte riktigt. Men då tittar de andra, bland annat Kaninmamman, fram från olika hörn och det visar sig vara en liten surprise...Minst sagt. Det tog hela kvällen för mig att förstå att jag inte skulle på restaurang och sedan på bio.

Kvällen förlöpte med att göra lyktor av pumpor.

Och till min absoluta lycka hade de bestämt sig för att göra Thanksgiving middag till mig. Så underbart, så himla gott OCH jag behövde inte göra något mer än att äta, dricka bubbli och bara vara omgiven av mina underbart fantastiska vänner.

Jag fick ett gott turkyleg...stort som tusan...

Alla var mycket sugna på att hugga in...

Ja det hade varit att ljuga att säga att jag inte tyckt att 30-års dagen var jobbig som tusan. Och dagarna efter också. Men det här räddade mig helt och hållet.

Tack mina underbara vänner! Ni gör det värt att gå upp på morgonen!

Morgonmys...

...med båda katterna...

Just the way I like it...

Nytt...

Vi fick visst en ny soffa idag...

Välkomna att komma hit och sitta ;)

Shit, vad hände?

Igår var det min födelsedag. Något som jag varje år fasar inför. Det är så definitivt..jag gillar inte det...

Det där jävla strecket som etsas fast på livets whiteboard. BLÄRK!

Gårdagen kom med fagra löften om att allt skulle bli bra. Sambon gjorde bra ifrån sig på morgonen med presenter o frukost. Kollegorna sjöng så väggarna höll på att rasa. Vännerna stannade förbi på tårta på eftermiddagen.

Allt var fint...

Så kom tvivel....så kom vinet...så kom samtalet...

Sen kom magsjuka...

Så kvällen slutade med fingrarna i halsen och god natt..

Och sambon blev lika dålig han...men han höll kvar spyan...karl som han är...

Gud så skönt att det är ett helt är kvar till nästa gång...

Bra start...

Dagen börjar med att jag nynnar på en sång från den underbara serien "How I met your mother." Sången går "...two beavers are better then one...." Behöver jag säga mer..

Sen kommer jag till jobbet bara för att bli utställd av en kollega...för en annan kollegas sura och kvarglömda mjölk....

VA?

Jag tror jag nynnar vidare...

Om jag hade en mikrofon...

...skulle jag spela in ljudet av Mr Figaro som snarkar.
Förlåt..

SNARKAR!!!!

Det är som ett sågverk här i vårat vardagsrum. Vi har fått höja ljudet på tv:n...

Japp, annars då?!

Åh...

Jag skulle vilja göra en förändring. Klippa en fräsig frilla och färga håret lila. Men det går ju inte...eller....
Men en djup purpur eller violett...och en snygg frilla....

Åhh...våga...

Äntligen...

Fått länkning på bloggen att funka....nice! Testa på inlägget under detta...tryck på ordet skor....
Do it!

Vill ha.....

Dessa finfina skor.
Ärligt talat skulle jag inte kunna gå i dem men det spelar ingen roll....
Vill bara äga!!!!

Ahh....

...dagen efter....

Så här kan det gå...

Kaninmamman ska med ut och festa.
För att festa måste man ha lite pengar.
Då behöver man ta ut det...på en bankomat.
Bankomater finns det här i stan ..
Kaninmammans kort finns inte mer...
Det åt bankomaten upp...
Sen fick hon ett kvitto som berättade att hon inte fick ta ut några pengar...

Feel free to laugh..I did!

Party...

Sambon är lite bitter. Stor partykväll, dricka drinkar och absolut inget...

...Nuppa...

Bittert ;)

Jag vill också..

..ha ett så här fint bibliotek...

Kanske som utbyggnad på huset?!

Här har ni honom igen...

When in Malmö..

Får man hålla lite koll på de lokala talangerna...

Ja..säckpipa..rävpäls och försöker se ut som...en get??!

Eller?!

Hmm..

Katt svartvit...
Mest svart..
Kväll mörk..
Katt inte lyssna på matte att komma in..
Jävla katt..

Jag och min katt..

Äter vattenmelon tillsammans...mysigt....

Åhh..

Jag önskar att ni kunde se min katt på min arm just nu. Han är trött som tusan och vill egentligen att jag ska gå och lägga mig. Men det vill inte jag för jag har för roligt vid min dator.

Så i 1 timmes tid har han nu vilat sitt trötta, lilla huvud på min arm. Han ligger och små spinner och tittar på mig ibland. I övrigt ser han lite nöjd ut. Om jag kunde skulle jag fota det men det kan jag inte eftersom min mobil inte ligger här.

Ni får helt enkelt se det framför er. Om ni vill. Det är söt som tusan.

Ibland..

Blir man/jag nedplockad på jorden lite för snabbt. Så nu hoppar jag ner i mitt hål ett tag och stannar där.

Hepp...

Om att uppgradera sig själv...

Nu här den senaste versionen av mig kommit ut.

2.0 helt enkelt...

Kom gärna och skåda undret ;)

Blä..

Just nu på ett skitseminarium o ångrar att jag inte kan boka om flyget hem...

Andas i fyrkant....

Gaaaaaaaaaaaah

Fy fasen vad glad jag är att jag inte arbetar som säljare. Man känner sig ju som en Jävla packåsna när man släpar på sina väskor.

Hotellrummet var ok men ca 50 m från ett väldigt trafikerat järnvägsspår. Väldigt trafikerat...

Jag tror att jag packade om min väska 3 ggr igår. Det är inte ens min väska utan lånad av en snäll kollega...

Min skräck nu är att den går upp och spyr ut alla mina trosor över hela T-centralen.

JA alla mina trosor över hela T-centralen, ni har ju sett storleken på min röv...Med min egna lilla måne som cirkulerar den...

Vilken dragningskraft...

Konstigt att jag inte har lyckats få Matt Dameon att fastna där..Tänk er själva vad glad man skulle bli om han cirklade runt en...

Och ju mindre röven blir desto närmare kommer han...  ;P

Hmm..

All gone...

Ohhh...

Nu blir jag smal och vacker!

Den senaste dieten...bara så att mi vet...

Oj...så många...

Socionomer samlade på ett och samma ställe. Om ni bara visste!

Och jag är en av dem!

Coolt!

Patetiskt

Här sitter jag nu på mitt hotellrum och har precis intagit den mest patetiska middag någonsin. Åk inte till Älvsjö...det finns inget att göra här.

NADA!

Tur att jag har böcker och tv iallafall.

Gaaaaaaaaaaaah...

HM

Alltså Stockholm är en stor stad men ibland blir det tramsigt.

Som när man går förbi sitt 3:dje (!) HM på samma gata.

Hur är det möjligt? Dessutom har de olika utbud av varor...Hur går det till? Ibland ligger de mittemot varandra men det är fortfarande som att gå in i en helt ny butik..

What?!

Nåja, jag har trevligt och tänker fortsätta turfa lite mer. Alltid irriterar man någon ;)

Om att aldrig lära sig..

Sambon och jag gillar att vara kulturella när vi är på semester i nya städer. Stockholm är inget undantag.

Bland annat har vi sett en jättefin utställning med konstnärerna Turner, Monet och Twombly. Väldigt fin utställning och jag har nog hittat en ny favoritkonstnär.

Hur som helst...Sambon älskar att läsa på skyltar. ALLA skyltar....och jag är hungrig...

Suck..

Inte bestämma själv...

I den kungliga huvudstaden får man inte bestämma själv när och hur länge man vill äta.

Näe det är lite för mycket makt för en person att ha. Så imorgon inmundigar jag och sambon middag mellan 19.00-21.00.

Barasåattnivet! ;)

Suck..

En kär vän till mig har lämnat mig. Min bästa vän vid träning och vid tidsfördrivning på flygplatser, busshållplatser och vid andra resor.

Min lilla vän från Amerikat.

Min lilla röda vän har gett mig glädje och blinkat till en sista gång. 1,5 timme av glädje gav den mig igår innan den dog.

Min söta lilla iPod. Vila i frid lilla vän.
Nästa iPod har en stor plats i mitt hjärta att fylla.

Okej

Nu har jag försummat er så att det räcker. Inte för att jag inte tror att ni klarar er ypperligt utan mig...kanske för att jag behöver bli sedd och lyssnade på.

Oj, osammanhängande..

Hur som helst så har det varit en händelsefattig tid. Jag är fast i det berömda ekorrhjulet. Vakna, till arbetet, äta, hem, träna, sova, vakna, arbetet..

Ja ni vet...tråkigt så det förslår. Samtidigt så är det ju skönt för jag vet vad som väntar...Inga överraskningar här, då får man väl en hjärtinfarkt eller nått.

Så förra veckan, som var en skitvecka (haha i dubbel mening), så prövade jag en ny grej. Det har jag hört att man ska göra. Så jag testade att få diarré på jobbet...Det var liksom inte en höjdare kan jag meddela. Så om någon undrade så har jag redan avprövat det så...låt bli!

I övrigt tänker jag åka till huvudstaden imorgon och kommer hem på torsdag nästa vecka. Undra vem som är mest nöjd...sambon eller jag..

Men jag lovar att skriva till er när jag är där. Det är ju STORstan så då händer det nog massa saker..säkert. Jag får kanske diarré på NK...

Så ta nu hand om er och kom ihåg...låt bli diarré på jobbet!

Migrän...

Det är fantastiskt att få bara en av alla dem som får lida av denna fantastiska åkomma.

Jag tycker verkligen synd om er stackare som aldrig får uppleva den fantastiska smärta.

Ni pratar om att föda barn...här snackar vi migrän.

För vem vill tacka nej till synbortfall, kräkas tarmarna ur sig, känselbortfall i kroppen, ljud-, lukt- och ljuskänslighet och en smärta i huvudet som inte är av denna värld.

Jag säger smärta eftersom det inte är att likställa med huvudvärk.

Huvudvärk är en fis i universum i jämförelse. Migrän förvärvar man inte för att det är lite stressigt på jobbet, eller för att man inte har ätit ordentligt... Eller nåja inte direkt iallafall..kanske indirekt.

Ne migrän är huvudvärkens elaka, elaka, ELAKA syster. För mat-,stress- och all annan huvudvärk är hanterbar. Huvudvärk tar slut, migrän fortsätter som en liten påminnelse även när den är slut..i flera dagar.

Migrän, migrän får en att önska att man vore död. På riktigt död.

Fy fan vad skönt att det är över för den här gången.

På toaletten...

Jag är hemma idag också. Det suger..jag var klädd och redo att ta mig till jobbet när magen ballade ur.

Sambon slirade ut från garageuppfarten och jag slirade in på toaletten.

Så gjorde även katten...

Så där sitter jag och frustar av smärta...Katten sitter i badkaret och stirrar på mig. Svårt att vara på toaletten med ett djur som stirrar ihjäl sig på en, ännu svårare när man inte riktigt har kontroll över sin kropp...testa får ni se.

Hur som haver efter en stund tycker han att det räcker...Så han hoppar upp på toalett...där spolknappen sitter...

Och trycker på knappen...

Nu vet jag hur Japanerna känner sig varje dag...

Ass..

Sambomisshandel....

Min sambo är en känslig kille. Han kan vrida på "the water works" om det behövs..

Som när jag nyligen noppade bort ett knasigt ögonbrynshår..Då gräter han minsann stora krokodiltårar...

Sen fångade han mig i ett polisgrep och SLET LOSS en fin liten ögonbrynsbukett..som ni ser på bilden om ni tittar närmare...

Ass.

Men jag ylade inte hälften så högt...Jag lägger upp det på bloggen istället...

Vicks och glögg...

Jag är dunderförkyld...och har julstämning...

Bak eller back...

Ibland är det svårt det där med att uttala ord rätt.

Som sambon som morse uppmärksammade något konstigt när vi körde till jobbet.

S: Vet du vad jag precis såg i bakspegeln?!.......
J:!!!! "slutat lyssna redan"
S:...bla bla bla BLA...?!
J: E va saru saru? Bakspegel?!
S: ? Va...ne...eller? Haha..
J: *asgarva*

Som sagt inte så lätt ;)

Hmm..doesn't work on boyfriend..

"Shall I sex you up...?"

Funkar inte alltid på min sambo.

Speciellt inte efter en kväll med vännerna där vi kom fram till sanningen bakom ordet "blowjob".

Nämligen att tjejen bara blåser på killens k*k.....

Länge sedan jag fick ett så bra skratt.

Om att kissa på natten...

Egentligen önskar jag att jag inte behövde kissa på natten. För när man vaknar så är det ju så skönt under täcket. Och man vet hur kallt golvet kommer vara mot de nakna små tårna...

Irk...

Nåja man kastar sig upp och smyger iväg. Eller stapplar iväg...slår i en tå i tåmördar trösklar eller stolsben.

Haltande tar man sig fram till toaletten där dilemmat 'tända lampan eller inte' uppstår. Jag lever i lyx och behöver inte tända lampan, vilket jag aldrig gjort innan heller, jag har ju takfönstet på toan.

Anyway så slår man sig ner på den omåttligt kalla ringen. Och kissar....och kissar...och kissar. Det var nog tur att jag gick upp o kissade i natt för fy tusan det tog inte slut.

När jag trodde att det var slut så hittade jag reservtanken. Så där satt jag...och kissade och kissade...

Kanske ska dricka mindre vatten på kvällen...kan ju vara en lösning...

Modelejon

Och mycket nöjd med det. Han struttade runt som på en catwalk ;P

Inte fullt lika nöjd när plagget skulle lämnas tillbaka till sin rättmätiga ägare.

Då bet kissemisse matte...

Ass...

Hmm..allergier

Som man ibland har.

Kaninmamman har fyllt år och bjudit hem oss på kalas. Med tårta...hon är allergisk mot gluten och laktos. En annan av gästerna tål inte färska jordgubbar, hade jag aldrig stått ut med. Jag kan ju bland annat inte äta röda vinbär.

Tårtan innehöll allt möjligt som skulle kunna leda till kul, och smärtsamma, allergiska reaktioner.

Hur tårtan såg ut efter att alla hade skurit till sig en icke allergiframkallande del får ni se på www.138kvadrat.blogspot.com.

Och som det står där så utmanade vi faktiskt varandra...men inget spännande hände. Mer än att min mun kliade i flera timmar efteråt. Och Kaninmamman försökte trycka i mig allergipiller..

Om att lämna blod...

Inte visste jag att man måste göra ett intelligenstest för att få lämna lite blod.

Först och främst mycket instruktioner innan jag fick mitt papper att fylla i.

Sedan väldigt viktigt vilken penna jag skrev med. Väldigt viktigt.

Så dags att fylla i testet.

Okej...

Namn: Enkelt
Längd och vikt: Enkelt med endast en liten vit lögn.
Är du född i ett land utanför Europa: Stora problem, det tog 15 minuter innan jag konstaterade att Polen, där jag är född, faktiskt ligger i Europa. Jag är så van att frågan istället är ställd som Är du född i annat land än Sverige. Kanske har svårt med läsförståelse och inte geografi.

Så här höll det på. Ibland la de in krokar för att se om man åkte dit. Som: Har du piercingar eller tatueringar? Näpp. Varvid jag och ssk hamnade i diskussion eftersom jag, å det bestämdaste, hävdade att jag minsann inte hade. Fast det sa hon att jag hade. Näe. Joo. Nää. Jodå sa hon och pekade på mina örhängen. Shit.

Nåja, blodbrist gjorde väl att jag klarade provet.

Sen dog jag nästan när hon stack nålen genom armen på mig. Har fortfarande ont. Och ingen humor hade de heller.

Ska bli kul att gå dit och lämna blod. Jättekul...verkligen.

Shit..

Okej, jag har varit skit dålig på att skriva. I min hjärna har jag gjort små uppdateringar flera gånger om dagen. När jag tittar på bloggen är det ju inte så.

Berättelsen om Norris nyfunna kärlek, en gigantisk pinne, har inte kommit upp. Jag har inte heller berättat att Figaro älskar den där pinnen väldigt hårt också. Något som Norris inte alls gillar.

Jag har inte berättat om idiot anhöriga till patienter på avdelningen. Anhöriga som anser att jag , via telefpatiskakrafter eller nått, ska ordna med obetalda räkningar. Som om det är min uppgift att göra det…eller inte. Ass.

Inte heller har berättelsen o hur min chef, i ett mystiskt slag, helt plötsligt backar i frågan om jag ska få vidarutbilda mig eller inte….Det är ju så många andra som gör det….bland annat den där andra socionomen som inte har fast anställning…som inte arbetar på min mottagning…

Jag har inte heller berättat att vi har börjat med Lina Matkasse. Ett spännande inslag i vardagen. Vi har haft den i 2 dagar och jag kan väl lite diplomatiskt säga att vi hade nog inte kommit på att göra den här maten. Den har inte varit äcklig, bara lite annorlunda. Men väldigt fina råvaror och jag har aldrig gått från bordet hungrig (inte för att det någonsin har varit ett problem).

Vidare har jag inte berättat hur jag bestämt mig för att ta en paus från turfadet. Bara för att inse att jag redan har tagit en zon och nu…ja nu är det kört. Igår smugglade jag ut mig själv från arbetsplatsen för att ta en zon innan lunchen. Ingen såg mig…mohaha. Fast kanske inte så kul om man tänker efter, ingen hade märkt om jag inte hade kommit tillbaka…suck…

Slutligen har jag inte berättat som sambons senaste grej. Nämligen att grått egentligen är blått…även om det uppenbarligen är grått….Det svors många haranger igår. Varför? Jo för att en av katterna hade kräkts vid den blåa lådan men husse letade bara vid den gråa lådan, som då tydligen var blå. Sedan har han en lång utläggning om att han minsann skulle kunna säga den blåa lådan om den gråa lådan. Varvid jag exploderade som en vulkan. Som grädde på moset var jag nämligen tvungen att avbryta min träning för att komma och peka på spyan. Det gick INTE hem hos mig igår. Att det kan vara så svårt att använda ögonen…herregud.

Så nu är ni lite mer uppdaterade ;)

Vill HAAAAAAAAAA.....

Alla som känner mig vet att jag har små fötter. Väldigt små fötter.
Just nu huserar de i 1 par jumpadojor med storlek 34.
Det är svårt att hitta skor som inte är antingen:


1. Glittriga
2. Rosa
3. Gnäggar när man går
4. Har fjantiga mönster på (om jag visserligen är kvinna nog att stå ut med om det inte vore för alla övriga punkter).
5. Lämnar löjliga mönster i form av fjärillar och blommor vart man än går.
6. Väldigt sällan håller mer än några månader, i vissa fall inte mer än 1 månad.
7. Om skon passar så gör inte skaftet på stöveln det. Jag har ju inte en 8-årings smala små ben...Det är ju en 25-årings ben som ska i där.

Så därför blev jag själaglad när jag fann denna underbara lilla sida (www.pocobello.se) på nätet med finfina skor för små fötter och stora vader (bilden lånad från samma sida).

Problemet är att smakar det så kostar det. Dessa små godingar kostar 2695 kr.

Som hittat jag tar 2, tack.

Å andra sidan är jag kanske naiv som tror att jag ska kunna gå i klackar överhuvudtaget. Så jag får väl fortsätta gå in och titta och njuuuuuta på avstånd.

I min stad...

Har vi en friskola som heter...*trumvirvel*

Svettpärlan....

Det är sant. Tydligen väldigt bra skola om man inte vill att barnen ska bli mobbade. Stod det i tidningen iallafall. Jag trodde att jag hade läst fel och var tvungen art dubbelkolla. Men det var rätt.

Jag vet inte jag. Jag tycker att de hade dåligt med fantasi när de kom på namnet. Fast det kanske bara är jag..?!

Söt..

Polaren i bilen bredvid är en söt filur. Han är väldigt spänd på allt som händer här på parkeringen utanför Maxi.

Till och med sambon tyckte att han var gullig.

Om att Turfa...

Det regnar ute idag. Mycket.

Som vanligt åker jag med sambon till arbetet. Vi hade redan kommit överens om att han åka släppa mig en liten bit från min arbetsplats.

Varför? För att det finns en turfzon där.

Så vi åker iväg. Och det regnar...mycket. Sambon blir fundersam.
S: Nä, det regnar för mycket. Jag släpper dig vid ditt arbete!
J: Varför då? Jag ska ju ta en zon!
S: Ska du inte ta den på lunchen istället? Fast då får du ingen lunch... Men det regnar ju så mycket...är det verkligen så viktigt?

I det här läget är jag tyst. Minns han inte alla bråk vi här haft om turf? Alla lögner jag har dragit, för att göra en omväg, för att ta en obskyr turf någonstans. Men det kom tillbaka till honom när jag fortsatte vara tyst.

Och en blöt promenad senare är jag en turfzon rikare.

Och strumpan...asch den torkar ju ;)

Om att gå på toaletten...

Det är en fördel om man sätter sig på toalettstolen...

Barasåattnivet..

Katterna...

Våra katter...

Dem är 2 små, fluffiga...pucko.

Vi har lärt dem kortkommandon. Allt för att underlätta livet.

MatMat är favoriten. Men våra katter är inte som alla andra...lite knäppigare ibland, helt enkelt.

Ibland experimenterar vi lite på dem. Inget elakt.

När det börjar närma sig matdags är de lite stissiga, minst sagt. Så sambon tänkte experimentera lite. Inget elakt.

Ca 2 timmar innan matdags börjar den stora matpaniken. Hur man än vänder sig har man 2 par ögon på sig som stirrar på en utan att blinka. Minsta rörelse triggar igång en kedjereaktion. Skrik och Panik springer, skrikande, i partrav ut i köket. Bara för att inse att vi inte följt efter och återgå till att stirra.

Hur som helst så upptäckte sambon att MatMat kan bytas ut mot.....

BlaBla.

Nu kanske det inte är så kul för er men väldigt kul för oss.

Och bara lite elakt.

Om konstig kroppsuppfattning..

Alltså jag är inte bästa vän med min kropp. Framför allt inte i sociala sammanhang där det krävs lite av mig och den. Jag har inte kläder som sitter som jag vill och volangerna är lite mycket för stora.

Men jag här inga ambitioner på att bli den tjockaste kvinnan i världen..eller universum för den delen.

Det har däremot en kvinna i USA. Jag lovar. Läs själva på Aftonbladets hemsida.

Och säga vad man vill men tack gode gud att jag inte ser ut så. Även om jag tycker det vissa dagar.

Den här...

Fina orchiden, eller hur fasen det nu stavas, odlar jag på mitt arbete.

Man kan ju tro att jag inte har något att göra. Men det har jag. Fast igår ägnade jag en halvtimme åt att plantera om min andra orchide.

Jag har varit lite tråkig här den senaste tiden. Främst för att jag har mått så illa och varit så snurrig så jag har inte orkat. Igår hoppade jag dessutom över löpträningen för att jag mådde så dåligt. Idag ska jag ut oavsett.

Turfandet går vidare men långsamt. Nu funderar jag mest på hur och vad jag ska säga för att övertyga sambon om en liten roadtrip. Växjö ska ju vara en fin stad...juh...

No pictures...

Trött kisse som inte är intresserad av att bli fotad eller kela...

Inte för att det någonsin har hindrat mig...

Tänk om...

Jag hade hår som jag kunde göra uppsättningar med...

Suck, tänk om jag hade 1 miljon kr...

Tänk om jag hade alla turfar i världen...

Tänk om bussen inte var sen..

Det måste...

Vara mitt utseende som gör det.

Det tog inte 2 sekunder för Jehovas Vittne-snubben att spana ut mig i en grupp av människor.

Sen skulle han sprida guds budskap till mig...den mest icke troende personen på planeten.

Det gick inte så bra för honom. Jag funderade också på att säga något i still med att "Satan är min pojkvän"...

Men sambon hade kanske reagerat illa om han fick höra det. Det är så känsligt det där med smeknamn...juh.Så jag var tyst och gick vidare.

Snabbis..

Inne i stan. Det här är inte min naturliga miljö att befinna mig i...

Snabbisturfar och springer mellan butikerna. Klättrar på turflistan och ligger på betryggande avstånd från sickboy. Han kanske är sjuk, för han har inte gett något motstånd på senaste tiden.

Och nu när jag inte har någon bil är det ju ett golden opportunity att ta min krona från mig... För jag vägrar åka buss i flera timmar för en turf. Där går gränsen...  ;)

Nu ska jag fixa naglarna...

Close up...

Perhaps?!

Eller vad säger ni?! Jag tror inte ens att det berömda hårstrået skulle gå in där...

SUCK..

Nu har jag varit ensam i 6 timmar...

Det är skittrist.

Det blir inte bättre av att jag inte sparade spelet jag spelar...så datorn hängde sig...så 4 (!) timmar försvann....

Men jag är inte bitter...

SUCK

Åhhhh...

Vad tråkig jag har varit på senaste tiden.

Men jag har verkligen inte haft något att berätta. Jag har haft såååååååå tråååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååkigt på mitt arbete.

Jag arbetar inom psykiatrin och då kan det ju bli åka av ibland. Men de senaste veckorna är det som om patienterna har tagit semester också. Och näää jag ska inte klaga, jag har ett arbete....

Men iallafall.

Turfandet går vidare. Men det går så långsamt nu. Sambon har övergett mig denna helgen och tagit bilen med sig. Nu är det benen som gäller och jag tänker inte gå till Kalmar eller Ronneby. Så inget upp och turfa i natt. Illa.

Figaro bestämde sig för att bli mysteriskt sjuk igår igen. Den katten kommer göra mig gråhårig i förtid. Just nu sitter han och skäller på mig för att jag inte kelar med honom. Men det är svårt när han har klämt ner sig i sin lilla låda...

Trött kisse...

Han ligger där någonstans...bakom alla tassarna...

Mysig...

Min låda och jag...

Mina katter är lite udda. Man skulle kunna tro att gå ut i trädgården, kela med matte/husse eller få mat är grejen.

Det är det inte. Hela gårdagen gick åt till att bråka om vem son skulle få ligga och mysa i den underbara lådan....

Ingrates....här ger man dem allt men inget passar. Förutom en för liten låda från IKEA.

IKEA..

Sambon gör IKEA-dansen med en okänd kvinna.

Hon är omedveten om det lilla scenariot som utspelar sig bakom hennes rygg. Hon når sambon till naveln. Hon går oplanerat och långsamt. Sambon är trött och har inget tålamod.

Han girar till höger...det gör hon också. Han girar till vänster...hon följer med. Sambon börjar ändra ansiktsfärg.

Han tar sats, nu ska han förbi...bara för att få tvärnita eftersom hon bytt kurs igen...

Om jag inte hade kissat redan hade det kanske hänt en olycka.

Som en ninja..

Inatt prövade jag det ultimata turfandet.

Gömd i mörkret, tyst som en skygga smög jag runt och tog turfar i natt. Mellan 0200-0300 var jag ute.

Nu är det avprovat, det gör jag inte om i första taget.

Om att göra sig lyckligast och olyckligast i världen...

Idag gjorde jag en riktig raid i min stad. Jag tog samtliga zoner.

Om jag bortser från att jag måste köra för att ta mig fram så undkommer jag ändå inte blickarna. För det ser lite udda ut, kan jag tänka mig, när person efter person kommer förbi en plats och halar fram sin mobil. Detta efterföljs av ett stirrande på mobilens skärm, staplande steg framåt, bakåt och åt sidan. Här efter försöker turfaren se incognito ut. Smälta in med omgivningen och verkligen se ut som om man hör hemma på just den platsen, fastfrusen...

Idag borde jag dock ha fått en tapperhetsmedalj. Idag hade Håkan Hellström konsert i stan. Sista zonen var på konsertområdet. Jag hade ingen biljett, ville bara ta min sista zon. En plan formuleras i mitt huvud. Sambon tycker att jag är knäpp...jag tänket "Shit the same here we go".

Fram till kassan och följande utspelar sig:
J: Hej, nu kommer du att tycka att jag är knäpp men bara lyssna.
Tjej i kassan: 'ser tveksam ut' Okej??!
J:'plockar fram min mobil för att illustrera' Jag spelar ett spel på min mobil. Det heter Turf o just nu äger jag samtliga zoner här utom en. Den ligger inne på konsertområdet. Om jag lämnar mitt leg, ger du mig 5 min för att ta zonen och få äga stan?! Mina vänner står där 'pekar'.
Tjej i kassan: 'ser tveksam ut' Okej, säger hon.

Jag är inne...Det sprudlar inom mig. Jag går med raska steg mot området för min erövring.

Bara för att se att det är avspärrat.
Shit, what to do? Jag kliver fram till två vakter som ser högst skeptiska ut när jag drar min historia. Så säger den ena: Men om du går förbi staketet, längst med väggen så kommer du förbi...Och vi kan kan ju titta åt ett annat håll!

VA?!

Så sagt och gjort, där klev jag in och blev suspekt tittad på men lämnad ifred för ingen visste vem jag var eller varför.

Mycket nöjd turfare som återförenas med generad sambo och vänner.

De ni, det var något för Turfhistorieböckerna.

Och i nästan 1 timme var det så.

Hmm...

Man skulle kunna tro att jag här fått ett virus. Det är så envetet att ingen antibiotika hjälper.

Jag kan inte tänka på något annat.

Det kallas Turf. Till alla som har en Android telefon kan jag bara säga grattis och välkommen. Välkommen in i gänget av turfgalningar. För det är precis vad som händer.

Man blir knäpp. Man äter, sover, drömmer, skiter, pratar turf. Det är det enda man tänker på.

Man ljuger för sig själv och andra. Man planerar resan efter var zonerna finns."Nej det är ingen omväg!" blir favorit frasen.

Man planerar sitt nästa drag, och faller det väl ut är man väldigt nöjd. Om inte kan hela dagen, kvällen ja natten vara förstörd. Man ligger och räknar poäng. Planerar för nästa omgång...man är körd helt enkelt.

Men ta inte mitt ord för det. Gå upp på www.turfa.se och se själva. Var med i galenskapen! It's fun... mohahahaha.

Låångt inlägg...

Ibland blir jag irriterad.

Jag vet att jag är tjock. Jag vet att jag inte har den ideala kroppen. Dock gör den, för det mesta, som jag vill.

Idag var jag ute och sprang. Inte långt och absolut inte snabbt. Det var inte meningen heller.

Jag sprang på i godan ro när jag springer förbi 3 killar på moped. Ni kan typen, häftiga som få och med egon som knappt ryms i universum.

Så jag springer på, och springer förbi...och så kommer den.

Kommentaren.

Den jag hade klarat mig utan. Den som är så onödig.

"Kom igen fetto..fortare". Osv.

Den tog inte där de ville att den skulle. Den missade med ungefär 1 meter.

Det komiska med såna här killar är att de ännu inte har utvecklat en ryggrad. Så när jag vände och började springa tillbaka, för att det var dags för det, så försvann de på en microsekund, åt alla möjliga håll.

Komiskt.

Mindre komisk var 11- åringen som så "oink oink". Originellt liksom. Men han fick en liten utis av sin syster eller vad hon var. Kunde han gott ha, snorungen.

Nåja jag var ju lugn och skällde inte på någon.

Så...orkade ni läsa allt?! ;)

Livsfarlig...

Behöver jag säga mer?

Han är väldigt lycklig och livsfarlig...

Hmmm...

Om jag hade ägt den här bilen hade jag varit mindre nöjd...

Det här trots allt regnat en del den senaste veckan...

Juh...

Japp..

The Sounds......

Japp...frågor?!

Ser...

ni?

Inte jag heller...fast ändå bättre än ni ;)

Crazy....

Americans in Helsingborg !

Underbara..

Helsingborg!

Mitt hjärtas stad!

Nu ska jag turfa, dricka lite för mycket vin och vara lycklig.

Den här lampan....

Driver mig till vansinne! Jag vet att det inte syns men den flimrar och skramlar och för ett j-la oväsen.

Grrrrrrrrr.

Varför är det bara jag som reagerar? Min kollega försökte ringa eget vaktmästaren men det var inte han som fixade sånt?!

Amen vem då? Tomten eller?!

Ja men hur som helst så gav hon upp då. Så nu flera dagar senare så får jag ringa...

Grrrrrrr.

Och så är den utanför mitt kontor.

Ja se i-lands problem.

En tass i pannan...

Kan man få hemma hos oss om man går lite för nära trappan just nu.

Liten pälspralin är väldigt busig...nämligen.

Han har redan ätit upp husses o min hand...delikat!

Om vi inte leker med honom lockar han på oss med små kurrande ljud. Väldigt söt!