Om att få perspektiv

Ibland är livet upp och ner.

Fullständigt.

Ibland är det skit och ibland är det så bra så att det inte finns någon gräns.

Ibland är jag sämst och ibland är jag så inåta helvete bra så att det inte går att få ner mig på jorden.

Idag pratade jag med en utav psykologerna på jobbet. Det ger verkligen perspektiv när man kan titta på något med helt andra glasögon.

För hur det än är så är ju inte, hör och häpna, mitt perspektiv alltid nödvändigtvis det som är rätt. Vilken chock va?!

Så vad är det som har slagit ner som en blixt i huvudet på mig?!

Jo...jag var ju på intervju för en vecka sedan...

Idag fick jag jobbet.

Perspektiv liksom.

Så nu är det istället frågan om hur ska jag gå tillväga. Ska jag sluta och pröva på något nytt? Ska jag passa på att sluta så fort som möjligt eller se till att det blir bra för den som tar över?! Ska jag bry mig om hur jag lämnar eller skita i det?! Ska jag tänka på mig eller alla andra?! Ska jag sluta så att jag får någon julledighet eller inte?!

Bah...så mycket att tänka på.