Mhm...

...jo jag tackade ja till jobbet. Med löneökning och hela baletten. Det känns väldigt surrealistiskt att det kunde bli så här.

Nu är det bara det allra sista som ska städas bort. Nämligen det dåliga samvetet av att lämna arbetet innan gamla chefen tycker och tänker.

Så här är det nämligen. Jag har inte varit anställd i mer än 1 år inom detta landstinget vilket gör att jag bara har 1 månads uppsägningstid. Arbetsgivaren har fortfarande 3 mot mig. Jag vill egentligen göra en snygg avslutning och lämna alla nöjda och glada....men det är inte min skyldighet. Chefen sa då nämligen till mig idag att "om du menar allvar med att du vill göra detta på ett bra sätt så stannar du till sista januari"....men jag har inte lovat något och sagt att jag lämnar besked nästa vecka. Och klart att han säger så...det tjänar ju han på...Mmmm...

Alla jag har pratat med säger att jag ska gå till den 20:de december....till och med mina kollegor (som annars kan vara så himla svåra?!). Ännu mer dåligt samvete.

Till och med min mamma säger det, och ni som känner henne vet att det inte vill säga så lite. Men beslutet är mitt...Supersvårt.

Världens minsta i-landsproblem men fy vad tungt just nu.

Fast det hade varit skönt att få vara ledig ett tag också....OCH det är ju inte mitt problem...faktiskt!

Fasen!