Åhh...

..så synd det är om mig just nu...snyft snyft snyft. Min pojke har övergett mig och här sitter jag och tycker väldigt synd om mig själv. Grät floder imorse. Alltså nu pratar vi inte fina snyftningar på film där folk alltid lyckas behålla smink och ett normalt ansiktsuttryck. Nej vi snackar jag-ser-inte-vägen-för-tårarna-hulkningar-och-den-allmäna-paniken-i-bilen gråt. Det var patetiskt, tur att ingen såg mig...men aj så ont i huvudet jag har haft hela dagen. Kommer sova som en stock ikväll kan jag tänkta mig. När jag kom till jobbet såg jag att sminket på vänsterögat var borta...såg lustigt ut...någon fick sig nog ett gott skratt.

Till skillnad från alla jag känner så ser man på mig att jag har gråtit, även om jag inte ännu har pressat fram några tårar så ser det ut som om jag gråtit i flera timmar. Näsan svullnar upp och blir röd också...så vansinnigt inte snyggt så att det inte finns.

När jag kom hem så hittade jag små lappar lite här och var från mannen i mitt liv, gulligt. Killar kan när dem vill. Synd bara att det samma inte gäller för att ta ut soporna eller plocka undan disk efter sig ;)

Nu ska jag mysa med kissarna och ha en lugn kväll med korsord. Och jaaa det har blivit för mycket choklad idag...vad ska ni göra åt det? Vavava?? =P