Jag mådde faktiskt illa och kunde inte skrika eftersom sötpöt låg och sov.
ONT! Jävla säng. Och om ni tittar noga så ser ni att jag har ett blåmärke också...det är från våran bekantskap för några nätter sedan. På andra benet ser det likadant ut...vi har en tvetydig vänskap sängen och jag...
Sötpöt växer, är 43 veckor nu, och frodas men fy tusan vad stökiga nätter vi har nu. Är mer trött när jag vaknar än går och lägger, det vill säga inte så lite. Sambon har det ännu värre, jag kan ju lägga mig i andra rummet. Men hon är värd det gånger 1000 för det soliga leendet som möter en när man tänder lampan på morgonen...oj då blir man kär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar