Nationaldagen...

Men här hemma hade det kunna varit vilken dag som helst. Sambon är fortfarande iväg och efter telefonsamtalet med honom igår gick luften helt ur mig. Han skulle ha kommit hem idag men det blir imorgon eftermiddag. Och nu undrar ni vad jag är för klängranka, det är väl inte så farligt. Men jo för jag saknar honom vansinnigt mycket när han är iväg och just nu är Flingan verkligen i sitt esse, sitt vansinnigt arga esse.

Idag började hon dagen gråtande och det känns som om hon aldrig slutade. Kinkig, ledsen, arg, missnöjd you name it. Idag har det verkligen varit ett riktigt helvete. Stundtals fick jag inte lägga henne ifrån mig, ens för att byta smutsig blöja, utan att det blev fullständigt krig. Jag har verkligen varit världens sämsta mamma idag. Tålamod, ja, men helt slut och utan fantasi kring vad göra för att hålla bebisen nöjd. Och när gränsen nästan är nådd för vad jag orkar med och jag håller henne framför mig med bultande hjärta så ler hon sitt tandlösa leende och allt annat försvinner. Då undrar jag alltid varför hon inte ler mer istället för att vara så ARG hela tiden. Men jag är väl lite skadad. Hon är inte arg hela tiden. Hon sov ju en halvtimme på förmiddagen...

Kaninmamman var här med citronpaj och hon var nog väldigt trött och glad när hon fick åka hem ;D

Det är en fas..jag vet och snart nog kommer jag sakna det eftersom hon just slängt dörren i ansiktet på mig och vrålat "jag HATAR dig!!". Då kommer jag nog tänka på tiden då hon kröp runt i min famn på jakt efter ett mammafinger att tugga på ;D