Jaaaaaaaaaaaaaa

Loreen!!!

Eurovision

Jag sitter som på nålar. Norris har somnat.

Chokladjord..

Ser ut så här...tji fick jag...

Verkligen..

Jag vet inte...men choklad-jord? Lite grusigt kanske?! Lite knastrigt mellan tänderna..men kanske gott. Kanske bara jag som inte riktigt vågar testa ny saker...fegis som jag är.

Mycket...

..mycket trött kisse. Han orkade inte ens öppna ögonen nyss. Jag fick en liten hjärtattack för jag trodde att han död..

Läskiga sekunder innan han drog en djup suck...jävla katt till att skrämmas så..

På jakt...

..efter musen som försvann..

Norris har kommit på att han är en jägare. En mycket duktig sådan. På 3 dagar har han fångat 3 möss.

Nr 1 dödades och togs in i köket. Den ville människorna inte ha.

Nr 2 dödades och lades ute i trädgården och människorna applåderade men ville inte ha den heller.

Brydd kisse fångade därför nr 3 och släppte den, väldigt levandes, på köksgolvet. Människorna ville verkligen inte ha den heller...

Istället fångade husse den, efter mycket om och men...Och släppte UT den?!

Otacksamma jävlar...

Nu sitter butter kisse och muttrar ute i trädgården. Han som bara ville ge oss en fin present..typiskt..

Husse..

Är bäst, ingen protest!

Första gången..

Brukar vara speciell...
Det är den!

Ikväll vann jag...JAG..för första gången ett spel på vår spelkväll!

Fatta, hundratals spelade spel och nu efter mycket kink fick jag vinna.

Ja, fick. Vännerna vågade inte spela mig i silon med skit, igen...Det gick en gång..det gick två gånger men tredje gången jag försökte lät de mig vinna.

Sweet! Fy fan vad jag är bra! :)

El Grande Finale...

Nice...

Jag orkar inte mer nu..

Nr 3

Börjar bli kämpigt nu..

Hmm..

Hyfsat många zombies...men det löser vi nog..med lite efterrätt..

Eller så...

Leker vi med maten...

Nr 2

Jag börjar bli lite mätt...illa..

Efterrättsmaraton...

Då börjar vi frossan..

Ahhh...

Malmöitiska.....

Usch..

Jag är inte bra på att inte ha kontroll. Som att bussen kom in 2 minuter innan tåget skulle gå...det tog en halvtimme för pulsen att komma ner i normalt läge.

Och äntligen på plats på hotellet. Bara för att få veta att kursen jag ska gå inte ska hållas här. Men nu är klockan 22.00...ingen kvar på kontoret att fråga...Tror ni att jag kommer sova bra? Det tror inte jag, trots att jag försöker säga att det är lugnt..det är det alltså inte...

Till råga på allt fick jag sen syn på mig själv i spegeln...Urk, jag tror papperspåse blir min nya accessoar..

Om att få sitt tålamod testat...

Just nu sitter jag på en buss, som ska ta mig till ett tåg, som ska ta mig till Malmö.

Just nu ångrar jag att jag hoppade på den här bussen o inte den som stöd framför...

Just nu är jag nämligen sen o kommer missa mitt tåg...vilket kommer betyda att jag får vänta 1 timme på nästa tåg. Vilket innebär att jag kommer vara framme 20.30 istället för 19.30. Det kommer göra en stor skillnad på mitt humör. Å andra sidan får jag vara nöjd om jag kommer fram...

Så nu tycker jag att busschauffören kan gasa o alla andra flytta på sig..

Om att göra bort sig...

Som ni vet så tränar jag ju...jag springer... Eller lufsar som det nog snarare är om jag ska vara ärlig. Hur som helst så är jag inte den som äälskar att andra är ute i spåret samtidigt som jag. Helst ska inte ens en myra ute var ute...Helt tyst och tomt ska det vara. Gärna svalt och lite lätt duggregn. Ja och så inga uppförsbackar... Men det är ju bara jag. Hur som helst var det intervall som gällde idag. 3 gånger 4 minuter max löpning. Nu låter inte det så mycket för er. Vaddå, tänker ni, 4 minuter? J**la latmask. Jo men ser ni 4 minuter är fruktansvärt lång tid med uppförsbackar, blodsmak i munnen, muskler som strejkar och...Och så alla andra jä**la hurtbullar som jag inte kommer förbi hur mycket jag än kämpar. Idag var det dessutom synnerligen svårt att komma ut i spåret. Jag hade tusen mycket bra ursäkter för att inte ge mig ut. Nåväl, jag kom ju ut. Och kämpade på. Och sprang som jag inte gjort på länge, kämpade och tvingade mig själv till att inte sakta ner trots att jag hade kunnat ge pengar för att få sluta springa. Så avslutar jag se sista meterna. Uppför en jobbig backe, inte sakta ner lite till...bara lite till, sista nu, och slutligen ner för en annan backe och 5, 4, 3, 2, 1... stopp.. Och gör väl något som jag aldrig har gjort i hela mitt liv. Jag sträckte armarna i vädret... Bara för att sekunderna senare höra flåsande steg bakom mig och inse att jag inte var den enda som var ute i spåret. Detta är varför jag hatar att springa bland andra. Det går fasen inte att släppa ner garden för 1 sekund. Inte ens för att släppa en liten fis...för vet ni vad...har ni försökt kontrollera en fis någon gång?? Och hur gick det för er...funkade bra eller?! Försök då springa allt vad ni kan. Ni vet springa från galen-yxmördare-löpning, verkligen ta i från tårna, så att lungorna skriker efter luft och musklerna i benen skriker efter syre och blod... Försök DÅ kontrollera er fis...hmm... Inte lika lätt va? Lägg då till lite dålig mage eller dålig mat. Nåja nu kanske inte det är det första man tänker på om och när man blir jagad av en galen yxmördare. 'Oh, hjälp bara jag inte fiser nu...' Men det händer mig några gånger i veckan. Alltså inte yxmördaren..shit nu är det dags att lägga ner. Hur som helst så släppte jag mig inte men det kändes dumt att stå där med armarna i skyn som om jag tagit OS-guld. Speciellt som jag blev omsprungen. Så det gick ju inte...det var bara att jaga efter och se till att få sista steget, vilket jag också fick..

Figaro..

Kan det där med att njuta i solen. Men bara på avstånd, jag får inte undstå mig att komma närmare.

Nä, usch och fy. Beundra på avstånd är sången som gäller. Förutom när han bestämmer...då får man slänga det man har för händerna och ställa upp.

Fast det är ju inte så svårt. Han är lite återhållsam med kärleken så jag och husse tar det vi får..

Underbara..

Kalle och chokladfabriken på tv just nu!

Undrar varför jag gillar den filmen...Vad kan det bero på...hmm?

Mysig, mysig kisse..

No words needed...