Varje meter räknas...

Med min underbara Garmin GPS-klocka räknas varje meter. Den skäller på mig när jag sölar, den säger till mig när jag tar i för mycket, den är med mig varje meter på löpslingan. Men fy tusan vad elak den var idag. Det var fjärde passet den här veckan. Och det kändes verkligen i vaderna, som jag borde ha stretchat innan jag rusade iväg by the way.

Det gick skitdålig och skitbra på en och samma gång. Jag genomförde passet - bra. Mina vader höll på att trilla av - dåligt. Jag stretchade under passet - mycket bra. Men varför valde jag slingan med ENORMA backar??? -DÅLIGT. Slutligen, sista intervallet.

Pulsen rusar, klockan piper frenetiskt till mig att öka, öka, ÖKA, benen strejkar och min mentala coach (den lilla vältränade djävulen på min axel) har tagit semester och äter chips och dricker drinkar.

Då finns den där. Styrkan att ta i lite till. Bara 2,30 minuter kvar sedan får jag stanna. Bara upp för den lilla skitbacken också. Lite till, lite till. Bara fram till stolpen också. Plötsligt hade jag kommit vääldigt långt på 2 minuter. (Hur gick det till? Vem springer bakom mig och trycker på? Ingen?! Konstigt..) Förbi stolpen som om jag var värsta kenyanen. Nej vänta dem sprang jag ju förbi nyss och de kunde inte hänga med. Så börjar klockan pipa och meddela att nu är det 5, 4, 3, 2, 1....stopp...Men jag fortsätter lite till...

Och hör publiken på OS-arenan ropa mitt namn, hurra för den enorma prestation jag har gjort, jag hör kommentatorerna skrika av lycka för 'Sverige har tagit sitt första OS-guld i Marathon. Det är fantastiskt, vilken prestation hon gör och på vilken tid...' Hör ni?!

Jag tror inte att jag haft ett så stort leende på mina läppar efter ett träningspass. Bilisterna som körde förbi trodde nog att jag hade rymt från nått boende men det vara det värt...

Varenda meter.