Oväntat...

Idag var sambon och jag väldigt tysta när vi åkte till arbetet. Inget särskilt hade hänt, vi var bara tysta.

Men han har lite svårt med tystnad ibland den lilla mannen...Så han måste prata o fylla tystnaden med ord. Så även idag, så här lät det:
S: Händer det något spännande på arbetet idag?
J: Vet inte, jag har ju inte varit där på några dagar..
S: Nähe..inget oväntat planerat?
J: ? Jo, planerat med patienter. Men inget oväntat...det går ju inte att planera för..juh..?!
S: Jaha, jag bara undrade. Försöker ju intressera mig för ditt arbete.
J: ?? Ja det är väl trevligt att du gör det men jag har inget oväntat planerat eftersom det inte går att planera! Eller ska det hända något på ditt arbete?
S: Nä jag tänkte bara visa lite intresse...
J: Jaa, och det är väl bra men jag hävdar fortfarande att man inte kan planera det oväntade. Det händer ju bara, därför kallas det Oväntat!
S: Ja, jag bara undrade..
J: Äsch det går ju för h***e inte att prata med dig. Jag har inget oväntat planerat. HADE JAG HAFT DET HADE DET INTE VARIT OVÄNTAT!!!

Så slutade samtalet med att jag hoppade ur bilen och muttrandes gick de sista metrarna till arbetet...

Gubbe.