Underbara vänner...långt inlägg

Liten katt funderar varför matte ligger på golvet. "Borde du inte ligga i den nya soffan?" funderar han nog. Eller så tycker han bara att hans människa är hopplöst jobbig...

Så till vad som hände i helgen. Sambon har varit konstig hela veckan. Jag tror att han har öppnat och stängt munnen mer än en fisk på torra land. Hela veckan har jag vetat att han velat säga något men han har hållt inne med sina hemligheter. Lördagen började med att jag satt i den nya soffan och var invaderad av katter. Alla skulle ligga på mig...

Till lunch kom min mamma och hennes man förbi och gav mig en present...en stjärnkikare..eller en vad det nu heter. Stor är den iallafall... Som en bazooka...efter att man har druckit lite vin...

Efter lunchen var det dags att åka in till stan och fixa naglarna och boka bio. Sambon följde med, något som inte händer så ofta annars. Men jag tänkte att han ville vara snäll mot mig. Så fixa naglarna och han grejade med sitt. På väg hem ringer min telefon. I andra endan av luren är underbara Hellis. Hon var ute och åker och hade vägarna förbi vårat hem och ville titta förbi. Tydligen hade hon också fått tag på ett par av mina strumpor...strange as it may be. Väl hemma sitter hon där och väntar. Stackaren blev så exalterad av att se mig så hon satte i halsen. Så vi stolpar in för att ge henne lite vatten. Ungefär här är det som saker och ting inte riktigt går att få ihop, i min hjärna iallafall.

För innanför dörren ligger en konstig påse. Och det luktar mat...som jag inte har lagat. Och det står en konstig legohäst på mitt köksgolv. Min hjärna kan vid det här laget inte riktigt hantera den information som kommer till den.

Jag fattar helt enkelt inte riktigt. Men då tittar de andra, bland annat Kaninmamman, fram från olika hörn och det visar sig vara en liten surprise...Minst sagt. Det tog hela kvällen för mig att förstå att jag inte skulle på restaurang och sedan på bio.

Kvällen förlöpte med att göra lyktor av pumpor.

Och till min absoluta lycka hade de bestämt sig för att göra Thanksgiving middag till mig. Så underbart, så himla gott OCH jag behövde inte göra något mer än att äta, dricka bubbli och bara vara omgiven av mina underbart fantastiska vänner.

Jag fick ett gott turkyleg...stort som tusan...

Alla var mycket sugna på att hugga in...

Ja det hade varit att ljuga att säga att jag inte tyckt att 30-års dagen var jobbig som tusan. Och dagarna efter också. Men det här räddade mig helt och hållet.

Tack mina underbara vänner! Ni gör det värt att gå upp på morgonen!