Shit..

Okej, jag har varit skit dålig på att skriva. I min hjärna har jag gjort små uppdateringar flera gånger om dagen. När jag tittar på bloggen är det ju inte så.

Berättelsen om Norris nyfunna kärlek, en gigantisk pinne, har inte kommit upp. Jag har inte heller berättat att Figaro älskar den där pinnen väldigt hårt också. Något som Norris inte alls gillar.

Jag har inte berättat om idiot anhöriga till patienter på avdelningen. Anhöriga som anser att jag , via telefpatiskakrafter eller nått, ska ordna med obetalda räkningar. Som om det är min uppgift att göra det…eller inte. Ass.

Inte heller har berättelsen o hur min chef, i ett mystiskt slag, helt plötsligt backar i frågan om jag ska få vidarutbilda mig eller inte….Det är ju så många andra som gör det….bland annat den där andra socionomen som inte har fast anställning…som inte arbetar på min mottagning…

Jag har inte heller berättat att vi har börjat med Lina Matkasse. Ett spännande inslag i vardagen. Vi har haft den i 2 dagar och jag kan väl lite diplomatiskt säga att vi hade nog inte kommit på att göra den här maten. Den har inte varit äcklig, bara lite annorlunda. Men väldigt fina råvaror och jag har aldrig gått från bordet hungrig (inte för att det någonsin har varit ett problem).

Vidare har jag inte berättat hur jag bestämt mig för att ta en paus från turfadet. Bara för att inse att jag redan har tagit en zon och nu…ja nu är det kört. Igår smugglade jag ut mig själv från arbetsplatsen för att ta en zon innan lunchen. Ingen såg mig…mohaha. Fast kanske inte så kul om man tänker efter, ingen hade märkt om jag inte hade kommit tillbaka…suck…

Slutligen har jag inte berättat som sambons senaste grej. Nämligen att grått egentligen är blått…även om det uppenbarligen är grått….Det svors många haranger igår. Varför? Jo för att en av katterna hade kräkts vid den blåa lådan men husse letade bara vid den gråa lådan, som då tydligen var blå. Sedan har han en lång utläggning om att han minsann skulle kunna säga den blåa lådan om den gråa lådan. Varvid jag exploderade som en vulkan. Som grädde på moset var jag nämligen tvungen att avbryta min träning för att komma och peka på spyan. Det gick INTE hem hos mig igår. Att det kan vara så svårt att använda ögonen…herregud.

Så nu är ni lite mer uppdaterade ;)