Yoga som en katt..

Det ser så härligt ut. Tänka att kunna dra upp benet ovanför huvudet utan några problem.

Lördag..

...det händer inte så mycket på lördagar...

Inte alltid iallafall.

Idag har det mest spännande varit en sambo som bajsat sönder våran toalett.

Vad fan är det för fel på karlar?! Någon primitiv stolthet kommer det tydligen också utav att känna doften av det döda djuret från toan...Inte för att det luktar hallon om mitt bajs men kom igen. Man kan ju stänga dörren och inte vädra ut det i lägenheten.

Nu lagar han mat och fjäskar med en drink....

Hmm..jag tror att någon tror att han ska få komma till minnsan?!

Mhm..jo jag köpte ju underkläder för nästan 500 spänn också....Kanske tror att jag ska få komma till ;P

Mhm...

...jo jag tackade ja till jobbet. Med löneökning och hela baletten. Det känns väldigt surrealistiskt att det kunde bli så här.

Nu är det bara det allra sista som ska städas bort. Nämligen det dåliga samvetet av att lämna arbetet innan gamla chefen tycker och tänker.

Så här är det nämligen. Jag har inte varit anställd i mer än 1 år inom detta landstinget vilket gör att jag bara har 1 månads uppsägningstid. Arbetsgivaren har fortfarande 3 mot mig. Jag vill egentligen göra en snygg avslutning och lämna alla nöjda och glada....men det är inte min skyldighet. Chefen sa då nämligen till mig idag att "om du menar allvar med att du vill göra detta på ett bra sätt så stannar du till sista januari"....men jag har inte lovat något och sagt att jag lämnar besked nästa vecka. Och klart att han säger så...det tjänar ju han på...Mmmm...

Alla jag har pratat med säger att jag ska gå till den 20:de december....till och med mina kollegor (som annars kan vara så himla svåra?!). Ännu mer dåligt samvete.

Till och med min mamma säger det, och ni som känner henne vet att det inte vill säga så lite. Men beslutet är mitt...Supersvårt.

Världens minsta i-landsproblem men fy vad tungt just nu.

Fast det hade varit skönt att få vara ledig ett tag också....OCH det är ju inte mitt problem...faktiskt!

Fasen!

Om man....

...inte ger katten mat kan det sluta så här.

Det ser värre ut än vad det är ;)

Kan ju tilläggas att detta aldrig skulle hända mig...

Jag ger nämligen katten mat och jävlas inte med honom....!

Kul

..inlägg jag gjorde innan.

Verkligen jättekul....

Om att få perspektiv

Ibland är livet upp och ner.

Fullständigt.

Ibland är det skit och ibland är det så bra så att det inte finns någon gräns.

Ibland är jag sämst och ibland är jag så inåta helvete bra så att det inte går att få ner mig på jorden.

Idag pratade jag med en utav psykologerna på jobbet. Det ger verkligen perspektiv när man kan titta på något med helt andra glasögon.

För hur det än är så är ju inte, hör och häpna, mitt perspektiv alltid nödvändigtvis det som är rätt. Vilken chock va?!

Så vad är det som har slagit ner som en blixt i huvudet på mig?!

Jo...jag var ju på intervju för en vecka sedan...

Idag fick jag jobbet.

Perspektiv liksom.

Så nu är det istället frågan om hur ska jag gå tillväga. Ska jag sluta och pröva på något nytt? Ska jag passa på att sluta så fort som möjligt eller se till att det blir bra för den som tar över?! Ska jag bry mig om hur jag lämnar eller skita i det?! Ska jag tänka på mig eller alla andra?! Ska jag sluta så att jag får någon julledighet eller inte?!

Bah...så mycket att tänka på.

Fy faaaaan..

..vilken jävla-helvetes-jävla-skitdag det har varit idag.

Jag lämnar in nu. Det är liksom inte kul när det bara är hästskit efter hästskit.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Tur att det är onsdag och snart torsdag vilket snart ger oss fredag och helg.

Hmm..

Ni har ju sett bilderna på mina håriga ben....

Jag upptäckte att det inte stod bättre till med armhålshåren....

Hmm

D(e)on´t

För ett tag sedan köpte jag en deodorant. Det var ett trevligt köp, det var samma märke som jag brukar använda men en annan sort.

Så testade jag den där nya deon....det var ok. Det fick bli en ifall-att-den-andra-deon-är-slut-deo.

Så tog min ordinarie, extremt fantastiska deo, slut här om dagen. Så det fick bli om-i-fall-att-deon....

Amen asså....Jag kom ju ihåg att det var illa men så här illa?

Alltså vi snackar illa...

Vi snackar gnida-sig-med-kattrumpa-i-armhålan-illa.

Och då är det illa!

Så idag...efter två desperata dagar med ovan deo hade jag ääääntligen möjlighet att stanna till och köpa en deo.

Men alltså spara eran tid med att springa in på den lilla udda butiken vid vägen. Det går sällan som man vill.

Det var jag och 10 hillbillis (eller hur det stavas) och ingen normal deo så långt ögat kunde se.

På udda butiker finns det udda deos...det är bara så. Typ Date...var inte det hundra år sedan den försvann? Sen var det någon annan knasig deo som jag inte vågade köpa...men jag undrar vem som köper dem? Det är så märkligt. För butiker är ju vinstdrivande så någon måste ju köpa de mest udda sakerna.

Har ni tittat ordentligt i en udda butik? Gör det nästa gång för det kan dyka upp både det ena och det andra.

Så jag fick ju stanna till på en inte så udda butik och passade på att köpa 2 deos. Bara 2 deos... inget annat. Jag fick lite underliga blickar men nu luktar jag gott igen.

Halleluja

Ytterligare en polishistoria

Ja, men få inga förhoppningar nu. Den kan ju faktiskt vara riktigt tråkig....

Som dem flesta vet så kör jag 22 mil om dagen, fram och tillbaka till mitt arbete. Och här måste jag stoppa alla miljö aktivister. Lägg ner. Jag tänker säker på miljön tusen gånger mer än alla ni tillsammans Men för tillfället har jag inget val.

Anyhow....Ibland kan det hända att jag trampar lite hårdare på gaspedalen än vad det kanske borde göras. Det blir så.

Så även idag.

Men jag har en finurlig lite egenhet också. Ganska handy faktiskt. I kurvor sänker jag automatiskt farten. Det är inte medvetet, utan det händer bara. Vilket är rätt så bra med tanke på att jag kör cirka 10 mil genom skog (bara en liten överdrift).

Hur som helst. Där kommer jag körandes i godan ro på väg hem och så kommer jag till en synnerligen skarp kurva. Just den här gången tänker jag aktivt att jag inte ska sänka farten, men kurvan är skarp som tusan och det är liksom inte värt det. Står där en älg så kommer jag inte ha en chans även om jag kör i 50 km/h.

Så jag kommer genom kurvan och ser längre fram en person med reflexväst på sig. Vad bra tänker jag, men mitt på ljusan dan...onödigt liksom.

Tills jag upptäcker att det var en vääldigt konstig ställning han eller hon hade....Tills jag upptäcker att det står en polis i vägrenen på andra sidan och pratar med någon sucker.....Tills jag upptäcker att den andra personen också är en polis...Tills jag upptäcker att hon står och pekar med en lasersiktare på MIN bil....Tills jag får en blackout och inte minns om det är 80 eller 90 på vägen som jag kör på...

Men jag överlevde utan att bli vinkad åt sidan. Å andra sidan så vet jag inte var jag skulle ha stannat eftersom det bara finns ett ställe att stanna på och där stod ju den andra polisen.

OJ vilken puls jag hade.

Sedan gick ju trafiken lite långsammare..Tills jag ser i horisonten en lastbil som står still på ett inte så bra ställe....

Men vad ser jag stå bredvid...Jo en polis.

Mother fucker det kryllade ju av dem. Det ju bara att köra laglydigt för annars hade dem väl plockat in mig. Jag behöver mina pengar till bensin, inte till böter.

På eran begäran....

Dom säger att en bild säger mer än tusen ord...Vad säger ni? Och never you mind att jag inte har fått någon pedikyr...jag har ett liv ok?!
(Klicka sig lite på bilden om ni ser dåligt...men jag varnar känsliga tittare!)

När man...

..har en katt som är en dödlig mördare. Det här tog två sekunder...

Jag har faktiskt starka funderingar på vilken fara han kan utgöra för naturlivet om han någonsin släpps ut....

Eller så får jag bara se till att han är väldligt, väldigt mätt varje gång han släpps ut.

I grevens tid...

Jag har ju varit lite muttrig eftersom min karl inte fixade vinterdäcken på bilen till mig.

Nej jag vet att jag kan göra det själv men till saken hör att däcken förvaras hemma hos hans föräldrar....30 mil bort....Det är lite krångligare än 5 minuter bort..typ...

Men fittan fixa...om ni ursäktar uttrycket.

Så det gjorde jag, eller rättare sagt så ordnade faktiskt sambons pappa det. Jag behövde inte lyfta på ett finger, bara ta mig dit. Sagt och gjort.

Så var det upp tidigt som vanligt och iväg.

Men my God vad det hade snöat. Och det var tur att jag hade dubbar på för det var isgata i stan där jag arbetar. Vi pratar ett tjockt lager och inte någon liten film på vägen.

Vi kan väl säga så här, på väg till arbetet så var det lätt att se vilka som hade blivit överraskade av snön och vilka som var förbereda!

Imorgon får ni hålla tummar och tår vid 09.30...då kliver jag in på min intervju....

Jo just det..

..sommardäck och snorhalt...inte en bra kombination...om någon undrade.

Ville bara meddela..

..att jag har fått löneökning...och det har inte alla andra i min grupp fått...Kanske för att det var på fucking tiden, kanske för att jag är bäst...

Jag vet..jag är skadeglad men nu är jag lönemässigt på samma nivå som en viss person på jobbet...fortfarande plågsamt under två andra men det kan det vara värt.

Men det är ju lite synd om hon som inte har fått någon ökning alls. Juh.

Och så kan jag lova att tå -och benhårsfotona snart kommer att laddas upp. Motivet syns inte så bra men jag har ju lovat ;)

I'm back...

För tydligen har jag sovit på soffan vid 20.00 varje kväll och har därför inte kunnat infria löftet om foto på mina håriga ben och tår...

Nu är kameran död dessutom. Vi får se om jag lyckas visa er mohahaha...Om ni är känsliga ska ni kanske låta bli att kolla.. Hahaha!

Sen undrar jag varför människor tror att det är ok att gå ut i helmörka kläder utan att ens dra på sig en halv reflex? VAVAVA?

Det är ju löjligt, det går inte att se fanskapen innan man nästan har mejat ner dem. Jävla galningar!

Bara en enda liten reflex hörni! Please! Jag vill inte köra ihjäl någon. Det ligger inte i min natur även om man skulle kunna tro det ibland ;)

Dilemman

Just nu händer allt på en och samma gång.

Men vi börjar från början. Idag var jag tillbaka på arbetet och det tog inte ens en timme sedan var magen pajad igen. Det kan ju inte vara meningen att det ska vara så eller?!

Förra veckan fick jag veta att jag ska få komma på en anställningsintervju gällande ett arbete jag sökte för lääänge sedan... Kul. Problemet är det att intervjun är om en och en halv vecka.

Det största problemet är att jag också har blivit tillfrågad om jag vill stanna på mitt nuvarande arbete, fast tjänst.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag vill inte tacka ja OM jag skulle bli erbjuden det andra arbetet. Jag vill inte tacka nej för OM jag inte blir erbjuden det andra arbetet så har jag tre (!) månaders karens på a-kassan. PLUS att jag inte vill bli arbetslös. Jag vet inte riktigt hur man gör nämligen.

Så det lutar åt att jag får tacka ja och ha tre månaders uppsägningstid och sedan säga upp mig om jag skulle erbjudas och vilja ha det andra arbetet.

Vilket dilemma va? Hur kan jag ha kakan och äta den samtidigt? Ha kvar arbetet som ger mig uppenbara stressymptom eller vara säker hela tiden? BLÄRK!

Jag sjukskrev mig ju faktiskt förra veckan...det händer ALDRIG annars. Typ nästan inte alls faktiskt. Men den senaste tiden upptar det en stor del av mina tankar. Att vara sjuk...och det i sig är ju sjukt för jag tycker inte att det är okej att göra så.

Å ena sidan å andra sidan.

Hur mycket jag än vrider på detta så får jag ingen ordning på det.

Nåja, förra veckan utlovades ett foto på mina håriga ben och kanske en tå...Hur som helst så kommer det men inte idag. Jag ska nämligen ta hand om min mage först.

Gerillakriget fortsätter

Ja min mage och jag är djupt nedgrävda i skyttegravarna och vägrar ge oss.

Därför är jag hemma idag. Det fick räcka när jag vaknade innan fyra imorse och inte kunde somna om eftersom jag mådde så illa. Nu sitter jag här i soffan och konstaterar att fifan vad tråkigt det är att vara hemma på en vardag. Iallafall när man är sjuk.


Och nu ska jag ringa min chef. Som redan tycker att jag är lite svår...Great!

Oj...min mage

Som är ett enormt gasmoln. Alltså vi snackar fisar som skulle kunna döda.

Det är helt galet.

Sambon, som tidigare ikväll, satt inne i ett annat rum konstaterade högljutt att "men du... nu får du väl ge dig?!".

Ja men okej då. Är det bara att sluta? Att jag inte tänkte på det.

Korkat.

Katterna vet inte riktigt vad dem ska göra med den ständiga vädring av luft som pågår. Med stora ögon, öronen klistrade mot huvudet och små skrynkliga nosar som vädrar förtvivlat sitter dem, ca en meter ifrån mig, och tittar. Jag kan riktigt se hur deras förvirrade tankar irrar runt i deras små hjärnor.

"Vaför gör hon på detta viset?" "Vaför dådå?".

Om att leva sambo

Med en kille som skulle ge sig på att sätta upp en plafond.

Det gick inte så bra,typ, men jag får instuktioner om att meddela att det hela slutade väl så då får jag väl göra det då.

Det slutade väl..men dock vill jag poängtera att det är jävligt bra att jag finns till hands för i ärligthetens namn så undrar jag ibland hur han skulle klara sig. Ibland verkar hjärnan ha tagit semester.

Och eftersom elen slogs av och på ungefär var tredje sekund för att kolla om det fungerade så fick jag ducha i mörker...Men inte utan att det blev en diskussion om det först.

Och tydligen var det jag som var konstig. Eftersom jag skulle duscha percis när han höll på...för så var det ju naturligtvis. Precis när han började så bestämde jag mig för att näcka och jävlas lite.

För tydligen brukar min vardagsklädsel vara...naken....för det var så det var när han började argumentera med mig. Inte en tråd på kroppen hade jag men det var ändå konstigt att jag skulle duscha då?! Jag hade inte alls sagt till om detta två timmar tidigare...Nähädåminsann.

Män alltså!

Om att inte alltid vara på topp

För det kan man ju inte vara. Men den senaste tiden har verkligen fått mig att fundera på det här med att vara lycklig och att vara lyckad.

Myntet har i detta fallet fler sidor än två.

Å ena sidan har jag lyckats väldigt bra i mitt liv. Egentligen borde det vara något att vara lycklig över.

Å andra sidan finns det andra aspekter som får allt annat att mörkna och även den lyckade och lyckliga känslan försvinner.

Just nu är det väldigt tungt. Men jag poängterar att det är just nu. Det kommer att vända. Men just nu är det svårt att se slutet på myriaden utav tankar som äter upp min hjärna inifrån.

Då är det väl tur att jag har så fantastiska människor runt omkring mig. Ni som får mig att glömma, även om det bara är för en liten stund.

Jag pratade nästan i en timme med min älskade kusin tidigare ikväll. Det är skönt att höra att det finns en annan person som jag. Helt normal! ;)

Jag träffade mina fd arbetskamrater i tisdags förra veckan och det var också en helt underbar kväll. Även om jag kanske ibland har lite starka åsikter om hur andra människor ska göra för att bli med barn. Jag kanske borde hålla käften och inte lägga mig i den diskussionen?! Eller vad tror ni?!

Nä, livet är tungt ibland. Ibland är det bara svart. Men det mest korkade är nog att jag inte stoppar. Jag kommer kliva upp ur sängen imorgon klockan 05.00, eller någon minut över, och gå iväg till arbetet även om det känns tungt.

Varför?

För att det alltid finns andra som har det värre och kan jag göra dagen lite bättre för någon annan så är det värt det!

Så får vi bara hoppas att herr Älg, fru Vildsvin och alla andra djuren i skogen kan hålla sig där för jag vill INTE köra på något djur. Det fungerar inte för mig!