...alltså att jag inte ger upp. Jag får ju bara inse att Mr Norris får döpas om till Mr Fis. Det går inte att förneka det längre, något är det med maten och hans tarmar.
Igår hade vi en mysig stund i soffan. Han låg vid min axel och tittade ner på vad jag pysslade med. Ibland gosade vi med huvudena mot varandra men för det mesta var det bara mys och spinn.
Tills kattjäveln lägger av en sån sjuhelvetes fis så att vi båda blev förvånade. Inte en smattrande men likväl luktande och ett svagt pysande ljud...ELLER HUR?! Äcklig!
Seriöst. Nästa gång jag har en fis på lut ska jag leta upp kattfan och fisa honom rätt i huvudet för nu har han gjort det två gånger. Bastard!
Hämnden är ljuv...mohahahaha....
Frågor på det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar