Om vänner.

Det är underligt det där med vänner. Vissa kan man "tappa" bort i flera år men när man träffas igen eller hörs av så är det som att man pratade med varandra för bara fem minuter sedan.

Med andra får man verkligen käääääääämpa, alltså vi pratar kääääämpa.

Och ytterligare andra undrar man hur man ens blev vänner med. Ni vet vilka dem är. Dem där som man egentligen inte har något gemensamt med, man gillar inte riktigt varandra och har inget att prata om.

Varför samlar man på dem? Alltså dem som är så jobbiga att ha i sin närhet?

Jag tittade igenom min facebook tidigare idag. Kunde då krasst konstatera att ungefär 20-30 personer på den vänlistan är människor som jag verkligen inte har något gemensamt med. Vi skriver aldrig till varandra, vi var inte särskilt goda vänner i skolan och jag stööööööör mig på deras uppdateringar.

Men jag undrar också när jag tittar på vissa personers sidor och ser att de har 300 vänner. En av dem har över 1000 vänner. Är det nära vänner eller vad? Och JAA jag skulle kanske vilja ha några fler vänner men hellre 50 äkta vänner som jag älskar än 500 fejkade. But that's just me.

Dock kan jag inte radera dem. Speciellt inte en tjej. Hon har en egen blogg. Hon skriver...tja ska vi säga vad hon tycker och tänker men tror att det är bra. Alltså förstå mig rätt. Jag är helt fantastisk på det här med att skriva så jag vet ju när någon inte gör det.

Eller hur?! Nä men det är en sådan sak hon skulle kunna skriva på fullaste allvar. Bland annat har hon noterat att feta människor ska extra beskattas, utländska personer inte borde flytta till Sverige och att hon är fantastisk.

Så varför inte bara radera henne och gå vidare med livet?! Tja...jag är lite beroende av att läsa om det hon skriver. Kanske för att jag landar lite. Det får mig att hamna lite mer rätt i mitt tankesätt.

Men jag ska nog radera några väl valda personer iallafall. Dessutom har jag i veckan fått två vänförfrågningar från två personer som jag för mitt liv inte kan komma på vem dem är. Knepigt