Hmm...

...så dagen för att få tillbaka sina kort var äntligen kommen. Det är väl tramsigt vad man känner sig hjälplös när man inte har sina kort. Tanken var ju inte att handla i helgen men helt plötsligt så kom jag ju på allt möjligt. Typiskt liksom. Så nu till den briljanta planen. Jag åker 22 mil om dagen, jaaaa det är långt men so what, fram o tillbaka till mitt arbete. På vägen kör jag alltid förbi en fd kollega som jag brukar vinka på, varje morgon och eftermiddag. Hur som helst så bestämde vi träff på halva vägen, eftersom hon hade mina kort, och sagt och gjort. Jag visste inte riktigt var det var vi skulle träffas men jag såg hennes bil så det var ju enkelt. Men det måste ha sett lite skumt ut. Vi stannade på en parkering mitt i skogen. Båda kliver ut och går fram emot varandra. Hon räcker över något till mig och sedan går vi till våra respektive bilar och kör igen. Jag kände mig som värsta langaren eller nått. Väntade bara på att polishelikoptern skulle dyka upp och värsta pikékillarna skulle hoppa fram ur buskarna. Tråkigt nog så hade de nog annat att pyssla med. Tråkmånsar.

På jobbet idag smällde jag i mig en påse m&m...mår inte superbra fortfarande men det var gott! Tack till fd kollegorna som förser mig med min favorit drog...choklad..men hörre ni det börjar sina i förrådet!