Vill HAAAAAAAAAA.....

Alla som känner mig vet att jag har små fötter. Väldigt små fötter.
Just nu huserar de i 1 par jumpadojor med storlek 34.
Det är svårt att hitta skor som inte är antingen:


1. Glittriga
2. Rosa
3. Gnäggar när man går
4. Har fjantiga mönster på (om jag visserligen är kvinna nog att stå ut med om det inte vore för alla övriga punkter).
5. Lämnar löjliga mönster i form av fjärillar och blommor vart man än går.
6. Väldigt sällan håller mer än några månader, i vissa fall inte mer än 1 månad.
7. Om skon passar så gör inte skaftet på stöveln det. Jag har ju inte en 8-årings smala små ben...Det är ju en 25-årings ben som ska i där.

Så därför blev jag själaglad när jag fann denna underbara lilla sida (www.pocobello.se) på nätet med finfina skor för små fötter och stora vader (bilden lånad från samma sida).

Problemet är att smakar det så kostar det. Dessa små godingar kostar 2695 kr.

Som hittat jag tar 2, tack.

Å andra sidan är jag kanske naiv som tror att jag ska kunna gå i klackar överhuvudtaget. Så jag får väl fortsätta gå in och titta och njuuuuuta på avstånd.

I min stad...

Har vi en friskola som heter...*trumvirvel*

Svettpärlan....

Det är sant. Tydligen väldigt bra skola om man inte vill att barnen ska bli mobbade. Stod det i tidningen iallafall. Jag trodde att jag hade läst fel och var tvungen art dubbelkolla. Men det var rätt.

Jag vet inte jag. Jag tycker att de hade dåligt med fantasi när de kom på namnet. Fast det kanske bara är jag..?!

Söt..

Polaren i bilen bredvid är en söt filur. Han är väldigt spänd på allt som händer här på parkeringen utanför Maxi.

Till och med sambon tyckte att han var gullig.

Om att Turfa...

Det regnar ute idag. Mycket.

Som vanligt åker jag med sambon till arbetet. Vi hade redan kommit överens om att han åka släppa mig en liten bit från min arbetsplats.

Varför? För att det finns en turfzon där.

Så vi åker iväg. Och det regnar...mycket. Sambon blir fundersam.
S: Nä, det regnar för mycket. Jag släpper dig vid ditt arbete!
J: Varför då? Jag ska ju ta en zon!
S: Ska du inte ta den på lunchen istället? Fast då får du ingen lunch... Men det regnar ju så mycket...är det verkligen så viktigt?

I det här läget är jag tyst. Minns han inte alla bråk vi här haft om turf? Alla lögner jag har dragit, för att göra en omväg, för att ta en obskyr turf någonstans. Men det kom tillbaka till honom när jag fortsatte vara tyst.

Och en blöt promenad senare är jag en turfzon rikare.

Och strumpan...asch den torkar ju ;)

Om att gå på toaletten...

Det är en fördel om man sätter sig på toalettstolen...

Barasåattnivet..

Katterna...

Våra katter...

Dem är 2 små, fluffiga...pucko.

Vi har lärt dem kortkommandon. Allt för att underlätta livet.

MatMat är favoriten. Men våra katter är inte som alla andra...lite knäppigare ibland, helt enkelt.

Ibland experimenterar vi lite på dem. Inget elakt.

När det börjar närma sig matdags är de lite stissiga, minst sagt. Så sambon tänkte experimentera lite. Inget elakt.

Ca 2 timmar innan matdags börjar den stora matpaniken. Hur man än vänder sig har man 2 par ögon på sig som stirrar på en utan att blinka. Minsta rörelse triggar igång en kedjereaktion. Skrik och Panik springer, skrikande, i partrav ut i köket. Bara för att inse att vi inte följt efter och återgå till att stirra.

Hur som helst så upptäckte sambon att MatMat kan bytas ut mot.....

BlaBla.

Nu kanske det inte är så kul för er men väldigt kul för oss.

Och bara lite elakt.

Om konstig kroppsuppfattning..

Alltså jag är inte bästa vän med min kropp. Framför allt inte i sociala sammanhang där det krävs lite av mig och den. Jag har inte kläder som sitter som jag vill och volangerna är lite mycket för stora.

Men jag här inga ambitioner på att bli den tjockaste kvinnan i världen..eller universum för den delen.

Det har däremot en kvinna i USA. Jag lovar. Läs själva på Aftonbladets hemsida.

Och säga vad man vill men tack gode gud att jag inte ser ut så. Även om jag tycker det vissa dagar.

Den här...

Fina orchiden, eller hur fasen det nu stavas, odlar jag på mitt arbete.

Man kan ju tro att jag inte har något att göra. Men det har jag. Fast igår ägnade jag en halvtimme åt att plantera om min andra orchide.

Jag har varit lite tråkig här den senaste tiden. Främst för att jag har mått så illa och varit så snurrig så jag har inte orkat. Igår hoppade jag dessutom över löpträningen för att jag mådde så dåligt. Idag ska jag ut oavsett.

Turfandet går vidare men långsamt. Nu funderar jag mest på hur och vad jag ska säga för att övertyga sambon om en liten roadtrip. Växjö ska ju vara en fin stad...juh...

No pictures...

Trött kisse som inte är intresserad av att bli fotad eller kela...

Inte för att det någonsin har hindrat mig...

Tänk om...

Jag hade hår som jag kunde göra uppsättningar med...

Suck, tänk om jag hade 1 miljon kr...

Tänk om jag hade alla turfar i världen...

Tänk om bussen inte var sen..

Det måste...

Vara mitt utseende som gör det.

Det tog inte 2 sekunder för Jehovas Vittne-snubben att spana ut mig i en grupp av människor.

Sen skulle han sprida guds budskap till mig...den mest icke troende personen på planeten.

Det gick inte så bra för honom. Jag funderade också på att säga något i still med att "Satan är min pojkvän"...

Men sambon hade kanske reagerat illa om han fick höra det. Det är så känsligt det där med smeknamn...juh.Så jag var tyst och gick vidare.

Snabbis..

Inne i stan. Det här är inte min naturliga miljö att befinna mig i...

Snabbisturfar och springer mellan butikerna. Klättrar på turflistan och ligger på betryggande avstånd från sickboy. Han kanske är sjuk, för han har inte gett något motstånd på senaste tiden.

Och nu när jag inte har någon bil är det ju ett golden opportunity att ta min krona från mig... För jag vägrar åka buss i flera timmar för en turf. Där går gränsen...  ;)

Nu ska jag fixa naglarna...

Close up...

Perhaps?!

Eller vad säger ni?! Jag tror inte ens att det berömda hårstrået skulle gå in där...

SUCK..

Nu har jag varit ensam i 6 timmar...

Det är skittrist.

Det blir inte bättre av att jag inte sparade spelet jag spelar...så datorn hängde sig...så 4 (!) timmar försvann....

Men jag är inte bitter...

SUCK

Åhhhh...

Vad tråkig jag har varit på senaste tiden.

Men jag har verkligen inte haft något att berätta. Jag har haft såååååååå tråååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååkigt på mitt arbete.

Jag arbetar inom psykiatrin och då kan det ju bli åka av ibland. Men de senaste veckorna är det som om patienterna har tagit semester också. Och näää jag ska inte klaga, jag har ett arbete....

Men iallafall.

Turfandet går vidare. Men det går så långsamt nu. Sambon har övergett mig denna helgen och tagit bilen med sig. Nu är det benen som gäller och jag tänker inte gå till Kalmar eller Ronneby. Så inget upp och turfa i natt. Illa.

Figaro bestämde sig för att bli mysteriskt sjuk igår igen. Den katten kommer göra mig gråhårig i förtid. Just nu sitter han och skäller på mig för att jag inte kelar med honom. Men det är svårt när han har klämt ner sig i sin lilla låda...

Trött kisse...

Han ligger där någonstans...bakom alla tassarna...

Mysig...

Min låda och jag...

Mina katter är lite udda. Man skulle kunna tro att gå ut i trädgården, kela med matte/husse eller få mat är grejen.

Det är det inte. Hela gårdagen gick åt till att bråka om vem son skulle få ligga och mysa i den underbara lådan....

Ingrates....här ger man dem allt men inget passar. Förutom en för liten låda från IKEA.

IKEA..

Sambon gör IKEA-dansen med en okänd kvinna.

Hon är omedveten om det lilla scenariot som utspelar sig bakom hennes rygg. Hon når sambon till naveln. Hon går oplanerat och långsamt. Sambon är trött och har inget tålamod.

Han girar till höger...det gör hon också. Han girar till vänster...hon följer med. Sambon börjar ändra ansiktsfärg.

Han tar sats, nu ska han förbi...bara för att få tvärnita eftersom hon bytt kurs igen...

Om jag inte hade kissat redan hade det kanske hänt en olycka.

Som en ninja..

Inatt prövade jag det ultimata turfandet.

Gömd i mörkret, tyst som en skygga smög jag runt och tog turfar i natt. Mellan 0200-0300 var jag ute.

Nu är det avprovat, det gör jag inte om i första taget.

Om att göra sig lyckligast och olyckligast i världen...

Idag gjorde jag en riktig raid i min stad. Jag tog samtliga zoner.

Om jag bortser från att jag måste köra för att ta mig fram så undkommer jag ändå inte blickarna. För det ser lite udda ut, kan jag tänka mig, när person efter person kommer förbi en plats och halar fram sin mobil. Detta efterföljs av ett stirrande på mobilens skärm, staplande steg framåt, bakåt och åt sidan. Här efter försöker turfaren se incognito ut. Smälta in med omgivningen och verkligen se ut som om man hör hemma på just den platsen, fastfrusen...

Idag borde jag dock ha fått en tapperhetsmedalj. Idag hade Håkan Hellström konsert i stan. Sista zonen var på konsertområdet. Jag hade ingen biljett, ville bara ta min sista zon. En plan formuleras i mitt huvud. Sambon tycker att jag är knäpp...jag tänket "Shit the same here we go".

Fram till kassan och följande utspelar sig:
J: Hej, nu kommer du att tycka att jag är knäpp men bara lyssna.
Tjej i kassan: 'ser tveksam ut' Okej??!
J:'plockar fram min mobil för att illustrera' Jag spelar ett spel på min mobil. Det heter Turf o just nu äger jag samtliga zoner här utom en. Den ligger inne på konsertområdet. Om jag lämnar mitt leg, ger du mig 5 min för att ta zonen och få äga stan?! Mina vänner står där 'pekar'.
Tjej i kassan: 'ser tveksam ut' Okej, säger hon.

Jag är inne...Det sprudlar inom mig. Jag går med raska steg mot området för min erövring.

Bara för att se att det är avspärrat.
Shit, what to do? Jag kliver fram till två vakter som ser högst skeptiska ut när jag drar min historia. Så säger den ena: Men om du går förbi staketet, längst med väggen så kommer du förbi...Och vi kan kan ju titta åt ett annat håll!

VA?!

Så sagt och gjort, där klev jag in och blev suspekt tittad på men lämnad ifred för ingen visste vem jag var eller varför.

Mycket nöjd turfare som återförenas med generad sambo och vänner.

De ni, det var något för Turfhistorieböckerna.

Och i nästan 1 timme var det så.

Hmm...

Man skulle kunna tro att jag här fått ett virus. Det är så envetet att ingen antibiotika hjälper.

Jag kan inte tänka på något annat.

Det kallas Turf. Till alla som har en Android telefon kan jag bara säga grattis och välkommen. Välkommen in i gänget av turfgalningar. För det är precis vad som händer.

Man blir knäpp. Man äter, sover, drömmer, skiter, pratar turf. Det är det enda man tänker på.

Man ljuger för sig själv och andra. Man planerar resan efter var zonerna finns."Nej det är ingen omväg!" blir favorit frasen.

Man planerar sitt nästa drag, och faller det väl ut är man väldigt nöjd. Om inte kan hela dagen, kvällen ja natten vara förstörd. Man ligger och räknar poäng. Planerar för nästa omgång...man är körd helt enkelt.

Men ta inte mitt ord för det. Gå upp på www.turfa.se och se själva. Var med i galenskapen! It's fun... mohahahaha.